Idag är det den 29 april 2019 och på dagen 25 år sedan Commodore försvann. Ett par tankar:
Allt gick utför efter 1992 vad det verkar…
En märklig graf som visar att Commodore försökte vända skutan. Men om du inte har några intäkter och din förlust sjunker, går det troligen i alla fall inte att rädda situationen. Det verkar som om det är en datapunkt per år. Vågar man gissa årsbokslutet för det året. I det hela taget visar den att försäljningen gick åt fanders innan Amiga 1200an ens kom ut. Den toppade med A600an. Detta måste ha varit detta kapitala misstag som, om man ska tolka grafen, blev det som till sist knäckte företaget. Och CD32an verkar inte ens ha lyckats gör någon skillnad i försäljningen i längden. Eventuella tillfälliga toppar syns inte på grund av de få datapunkterna. Sen är jag allergisk mot grafer med två Y-axlar. De är verkligen lätta att läsa av fel för att inte tala om röriga.
Såg jag höjer ett glas med 6 cl Ardbeg Whiskey och minns det legendariska företaget och en bit av min barndom/ungdom. Tack, för allt C=!
När jag startade The ERICADE Network var jag stolt över det splitternya USRobotics 14400-modemet som körde ruljansen. Det var det snabbaste modemet som fanns runt året 1993. Detta var anledningen till att vår första slogan var ”a network in the speed of light”. Problemet var att basen började sin karriär på en slö Amiga 500. Denna var ju med oss nästa ett år innan vi uppgraderade. Så om det var en bra slogan kan man diskutera.
Våren 1994 ändrade jag slogan till ”The SOUNDSIDE of SOUNDENGINEERING” efter att vi bestämt oss för att satsa på närradio och ljudteknik.
Den slutgiltiga slogan, och den vi använder idag, blev ”We’re controlling transmission”. Detta efter att vi börjat koppla basen till Unga Forskares närradiosändningar.
Som en bonus kan nämnas (och som också ses i bilden ovan!) att den första ”slogan” jag skrev, även om den aldrig var menad som en slogan, var från filmen Aliens. Det enda skälet var att det var en av mina favoritfilmer. Så någon egentlig anledning behövdes nog inte.
På BBS-tiden fanns det många Sysops som hade handles. Alltså smeknamn, även om det är det sista de skulle vilja kalla det. Detta beteende var särskilt vanligt när Sysopen var medlem i en demogrupp och inte ville skylta med sitt riktiga namn. När jag tittade i den legendariska Jargong-filen, såg jag följande diskussion om hur namn väljs i piratscenen. ”Warez d00dz” är en beskrivning av personer som var involverade i distributionen av piratkopior.
”(…)Warez d00dz will never have a handle like “Pink Daisy” because warez d00dz are insecure. Only someone who is very secure with a good dose of self-esteem can stand up to the cries of fag and girlie-man. More likely you will find warez d00dz with handles like: Doctor Death, Deranged Lunatic, Hellraiser, Mad Prince, Dreamdevil, The Unknown, Renegade Chemist, Terminator, and Twin Turbo. They like to sound badass when they can hide behind their terminals. More likely, if you were given a sample of 100 people, the person whose handle is Hellraiser is the last person you’d associate with the name. ”
En bättre text än denna har jag aldrig funnits på ämnet. Det var ofta något namn som lätt kunde associeras med seriemördare eller någon riktigt läskig typ. Jag var aldrig med i någon piratscen, men dock medlem i en demogrupp som hette Eternal.
Daemon of Eternal
Själv kallade jag mig Daemon efter dessa bakgrundsprocesser som gör saker i ett Unix-system. Jag tyckte jag var någon av en gårdstomte som såg till att allting bara fungerade. Faktum är att jag inte visste att en Daemon är en halvgud, vilket om jag hade vetat det, nog hade fått mig att välja något annat handle. Numera kallar jag mig Stripecat, vilket är precis rätt nivå av mesighet för mig.
Sen tror jag att Warez/Pirat-scenen var lite extrem i detta sammanhang. I demoscenen var de lite mindre machoklingande namnen faktiskt vanligare än dessa överdrivna som Jargonfilen talar om. Men när jag tänker tillbaka på det hela, roar det mig något otroligt att läsa dessa texter och minnas hur det var i början av 90-talet.
BBSerna är inte den enda retroteknik som jag skriver om på denna sida. 1995 köpte jag programmet Trapfax och kopplade in så att det fungerade på basen. Modemet hade en faxfunktion och helt plötsligt kunde man både koppla upp mot basen och skicka fax till den (dock inte samtidigt).
Jag byggde in faxfunktionen i basen så att jag och Cosysop fick veta om det kommit in några faxar. Dessutom gick det att faxa direkt från kommandoprompten i BBSen. Denna funktion var enbart öppen för Sysop och Cosysop och lät en skicka textmeddelanden till valfritt telefonnummer. Mycket smidigt.
Ovan, ett meddelande från en av våra aktivaste användare, Axel Hübinette.
