1992 gick jag på en Commodore-mässa och fick med mig en packe disketter med animatören Eric W. Schwarz animationer, som han gjort på Amigan och som man kunde titta på genom starta dem från disketten.
Så fort första disketten satt i, tuggade datorn långsamt i sig filerna och efter en evighet startade det hela. Eric skapade de flesta av dessa med Amigaprogrammet Moviesetter och de spreds som shareware, det vill säga gratisprogram som man kopierade mellan varandra eller laddade ner från en närliggande BBS.
Som jag skrivit förut hade Eric en stor uppsättning med karaktärer av typ animerade flygplan, lämlar och gamla avsomnade tecknade figurer som ”Flip the frog”. Amy var egentligen inte ens den mest intressanta av hans skapelser, men på något sätt blev hon bland många Amigaägare en ”galjonsfigur”. Kanske mest för att hon hette just Amy, vilket ju låter som ett smeknamn för just en Amigadator.
Som synes en blandning mellan en kvinna och en ekorre som alltid gick barbröstad, men ändå var helt ”safe for work” eftersom hon hade en tjock päls som dolde allting. Många av Erics animationer, inklusive Amy, räknas till genren ”Furry”. Detta är en teckningsstil som använder tecknade figurer som är djur men har mänskliga egenskaper.
När jag såg en av animationerna, där hon öppnar sin garderob som är full med ett antal av exakt samma minikjol, tänkte jag på den Amerikanska TV-serien American Dad där Stan Smith gör samma sak bara för att kunna välja och vraka bland 20 likadana blå kavajer.
Överlevde Amy in i Internet-eran? Ja faktiskt, Eric skapade en tecknad webbserie som hette ”Sabrina Online”, där Amy var en av bi-karaktärerna. Jag följde den ett tag, men var aldrig särskilt intresserad. Det var en skaplig webbserie, och i den definierades Amy om från en oskyldigt flirtig brud till en mer mogen mamma som brydde sig om sin familj.