Vov, vov, vov! Fidonet

”Who’s a good doggy? You are! Yes you are, Fido!”

Första versionen av datornätverket skapades av Amerikanen Tom Jennings 1984, och på den vägen är det… Fido-vadå? Jo, innan alla hade Internet fanns, ville ju folk kunna kommunicera med varandra på nätet. Redan på 80-talet fanns det modemuppringda tjänster som man kunde ringa till. Men Fidonet var ett nätverk som bars på basernas ryggar och var (och är!) ett globalt nätverk där meddelanden skickas mellan noder över hela världen. Kanske inte låter något idag, men på 80-talet fram till 90-talets mitt var Fidonet ett populärt nätverk som många baser var anslutna till.

The ERICADE Network kopplades in juni 1995 och var en av dessa noder fram tills 1998. Varje natt kopplade vi upp oss mot närmaste så kallade HUB och synkade oss mot resten av nätverket. Texter som skrivits på vår bas skickades iväg och nya texter och meddelanden togs emot från resten av nätverket. Förutom att man kunde skicka privata meddelanden, fanns det populära forum där man kunde diskutera allting från matematik till pyroteknik och politik.

Allting gick över modem, så baserna som var noder i systemet skickade meddelandena ”stötvis” vid olika tidpunkter. Det kunde ta någon eller några dagar för ett meddelande att nå fram överallt.

Maj 1995, medan jag väntade på att kopplas in på nätet, pratade jag om det i närradion vi höll på med. Här finns det att höra:

Under tiden vi var uppkopplade, kunde det gå hett till, som när jag blev uthängd av en legendarisk moderator.

Om du lyssnar på ljudklippet, kan du lätt höra, hur jag rekommenderar Fidonet istället för Internet. Men 1995 var det dyrt och knepigt att få tillgång till Internet, vilket för stunden höll spridningen av det tillbaka. Detta år fanns det fortfarande hopp för baserna, men ett år senare var det en helt annan femma.

Hösten 1995 blev det möjligt att skicka epost via Fidonet, så alla på en fidonetansluten bas fick en helt egen epostadress. Detta var en stor grej ett tag.

Fidonet tappade i betydelse medan Internet blev var mans egendom. Idag finns det kvar som en månstråle av sin forna glans. Men det lever i alla fall. Rätt uppenbart ersattes Fidonet av webbforum som sedan gav plats för bloggar och siter som Lunarstorm och dessa lämnade över till dagens sociala media och möjligen också till podcasts och Youtube-kanaler. Där är vi nu.

Hack and slash

Om du ringde till Amiga-baserade baser på 90-talet kan du inte ha undgått ”Hack and Slash”.

I början av 90-talet blev Amerikanarna Robert Hursts och Mark Montminys skapelse, spelet Hack and slash, mycket populärt på baserna. Det kördes på en Amiga och var rent textbaserat spel gjort för att köras som en så kallad ”Door” på en BBS. The ERICADE Network har haft detta spel sedan 1993 och det har lockat mängder av användare under åren sedan dess.

Namnet är ganska illa valt, eftersom ”Hack and slash” ju är namnet på den typ av spel som detta faktiskt är. Lite som att kalla ett nytt rollspel just ”rollspelet”. Om du inte tror mig, prova att googla på ”Hack and slash”.

När man startade spelet från basen, skickades ens användarnummer med som en parameter. På så sätt fick varje användare sin egen profil. När man började från början, fick man rulla en karaktär som det ju heter på rollspelsspråk. Alltså, man fick välja en karaktärsklass där varje hade sina fördelar. Sen fick man distribuera poäng i olika färdigheter. Poängen räckte givetvis inte för att alla skulle få maxpoäng, utan man var tvungen att fundera på om karaktären skulle vara smart, snabb eller stark.

Det blir inte mer klassiskt än såhär. Välj en karaktärsklass och gör dig redo att välja om du ska slåss, kasta besvärjelser eller stjäla allt som inte sitter fastspikat.

Redan från start kunde man välja en av 15 klasser och om man nådde förbi nivå 99 i spelet, sedan löste en gåta korrekt, fick man tillgång till den första av de tre specialklasserna. Nästa gång man varvade spelet fick man en ny gåta och om man klarade den, låste man upp nästa. Oavsett om man klarade detta eller inte, fick man rulla om karaktären och börja igen.

Här har jag slött nog accepterat de förinställda värdena där karisma inte riktigt verkar vara min grej, men jag tål stryk, och är rimligt smart och snabb.

Det var alltid lite av en utmaning att balansera färdigheterna. Själva iden är att man får bygga en kompromiss av något slag. Antingen en karaktär med stor tonvik på en eller några färdigheter eller en ”jack of all trades” som är hygglig men inte bra på allt.

Huvudmenyn. Så mhycket att göra och så lite tid…

I huvudmenyn finns allt man kan göra. Gå på pubben och dricka öl, köpa prylar, ut på arenan och slåss för äran och pengarna på liv och död. Givetvis finns fängelsehålan med alla fällor och monster. Senare i spelet kan du åka ut på sjön och slåss mot sjömonster. Blir du kaxig, kan du slåss mot andra spelare. Du har normalt tre turns per dag. En turn går åt varje gång du dör.

Glöm inte säkerheten! Du börjar ditt liv i en gränd, med en krossad glasflaska som försvar. Om du inte köper en bättre bostadsplats och skydd, kan andra spelare göra inbrott och ta dina pengar. Till sist har vi skattmasen. Här är har konstruktörerna roat sig med att ge honom namnet Joe Mollicone, vilket troligen refererar till en riktig person, nämligen en korrupt bankchef som plundrade banken han var chef över och åkte dit på 90-talet. Hejdlöst roligt om du frågar mig.

Inte ett originalmonster, men efter att ha bytt lite filer i spelet, kan man här möta en gammal Elevorganisatör som var aktiv på min BBS 1993-95. Han hade själv ritat bilden.

Monstren väljer man lätt ut i arenaspelens meny och matchar deras hälsopoäng med sina egna. Man kan välja ett monster som är lite för svårt för ens egen nivå och klarar man det, vinner man mycket pengar och erfarenhetspoäng. Förlorar man, dör man och då ryker en turn.

Ett klassiskt rollspel måste ju ha en labyrint i en grotta som också fungerar fängelsehåla. Givetvis fyllt med monster, underliga trolldrycker och lönndörrar.

Finns det ett medeltid/fantasy-rollspel som inte har en fängelsehåla? Inte vet jag, men Hack and slash gör ingen besviken i detta avseende. Fängelsehålan är proppfull med saker som måste överlevas. Ibland dyker du på en trolldryck och får då frågan om du vill dricka den. – ”Ingen minns en fegis”, säger du och dricker. Sen kanske du dör, byter kön eller får en förbättring av din karaktär. Det som händer kan mycket väl vara för resten av din karaktärs klättring upp mot toppen. Monstren är supperlätta eller riktigt svåra så att du dör. Allting däremellan är också möjligt. Vapnen kan gå sönder och du kan ramla ner en våning och möta ännu svårare monster.

Spelet tillät flera spelare att spela samtidigt och meddelade när saker hände med dem i spelet. Ovan är meddelandet att en användare loggat ut.

En av spelkonstruktörrerna beskriver spelets historia såhär:

”As the story goes, I was the sysop using the RPGBBS software I developed commercially for Amiga. It would evolve later to become both a standalone BBS as well as a DOOR (Amiga CLI), which became instantly popular as ”Hack & Slash” for 100s of Amiga BBSes around the globe.” – Robert Hurst

Man behöver inte vara Einstein för att förstå hur detta slagsmål kommer sluta. Notera att jag bytt namn på många av vapnen i spelet. Saddam-yxa finns inte i originalet.

Fajter spelarna emellan var ganska roliga och man kunde logga in och få veta att man förlorat mot en motståndare utan att man ens varit där. Detta gjorde att ingenting var garanterat.

Dessutom ville skattmasen ha pengar baserat på ens besparingar. När du var på tillräckligt hög nivå, kunde du döda honom och hans livvakter och brandskatta staden.

Självklart en färg-glad Amigasymbol när man kollar i information om spelet.

Du fick utan tvivel ett kompetent spel som många användare gillade! Men det var inte gratis. En bas där man hade en reggad (betald) version av Hack and slash kunde lätt dra användare bara på det. Gratisvarianten hade en mängd irriterande begränsningar som skulle locka sysop att betala.

I tavernan kan man gömma sig bakom en anonym krigare som säger spydiga saker till andra spelare.

Hack and slash var snudd på en BBS i sig självt. Den hade i alla fall primitiva funktioner för meddelanden mellan användarna. Dessa var i allmänhet av det kaxigare slaget, som ju hörde till spelets jargong.

Förresten, spelet utvecklas fortfarande. Det finns numera som ett webb-baserat onlinespel vid namn Dank Domain.

Telefonräkningen

Var allt bättre förr? En modemare som jag fick betala nästan 600 spänn i kvartalet för att kunna kontakta andra baser regelbundet. Räknat med inflation, var det en rätt hygglig summa.

Idag har de flesta en fast utgift per månad för sitt Internet och i de flesta fall får du använda ditt abbonemang hur mycket som helst. Men på modemartiden var teleräkningen fruktad bland alla som ringde BBSer. En hel del användare var så unga att de fortfarande bodde hemma och när mamma och pappa såg telefonräkningen blev det inte roligt.

Själv hade jag egen hyreslägenhet och hade en liten men stadig summa pengar att tillgå varje månad. Det var ju också så att man fick betala mer för samtal till de som bodde i andra städer eller längre bort. Rikssamtalen var dyrast, så de flesta ringde baser i sin egen stad. Det var mycket ovanligt att regelbundet ringa längre bort.

The ERICADE Network hade under en tid rätt många användare från andra städer och de använde ofta ett program som hette ”Offdown” som lät dig skriva texter och svara på inlägg hemma och sedan skicka upp dem till basen. På så sätt kunde de sitta i timmar och skriva och sedan betalade de bara för en minuts telefonsamtal när allting skickades upp via telefonlinjen.

Telesamtalen debiterades på antal markeringar och en markering drogs vanligtvis en gång i minuten . Så längre samtal blev dyrare. Därför gällde det att undvika att vara uppkopplad för länge. Så man blev rätt effektiv till sist. Telia höjde då och då markeringsavgiften, vilket drog åt sig modemande ungdoms ilska. Telebolaget i fråga blev en av de mest impopulära företagen bland ungdomarna.

Det är kul att hitta sina gamla teleräkningar och komma ihåg hur lycklig man var att man inte behövde bråka med föräldrarna om att telefonlinjen jämnt var upptagen. ”Mamma, lägg på, jag modemar!” var nog rätt vanligt för en del på den tiden.

En titt på pirat-Sverige 1994

En av våra många temporära studiobyggen. Bandspelaren längst upp är den som spelade in intervjun. Däremot är bilden från ett annat tillfälle än intervjun.

Att det fanns pirater på baserna som distribuerade spel och program så man kunde få tag i dem utan att behöva betala upphovsrättsägaren vet nog de flesta.

Som beskrivet tidigare, hade Datormagazin berättat om antipiratorganisationen SIMPs piratjägare. Åren 1993 och 94 intensifierade man jakten efter pirater på BBSerna och jag blev nyfiken. Så jag bestämde mig för att prata med SIMP och tog med mig en bandspelare och gick till dem i början av 1994. Hans Samuelsson som var chef för dem mötte upp och berättade för mig om deras arbete och hur de planerade att sätta hårt mot hårt och stoppa piraterna.

Jag fick även en kommentar om den falska ”Jan Svensson” (täcknamn för SIMPs agent som infiltrerade piratbaser) som lurade sysops att han kom från SIMP. Hasse menade att denna inte hade något att göra med SIMP och deras ”riktiga Jan Svensson” och att man kunde behandla bedragaren som man ville.

Det är intressant att höra honom förutspå hur det faktiskt funkar idag när vi har konton där vi betalar för våra inköp direkt. Men han trodde de skulle baseras på EAN-koder, alltså streckkoder. En bra gissning i alla fall.

Intervju med Hasse Samuelsson på  ”Spelprogramleverantörernas Intresseförening Mot Piratkopiering”, SIMP.

Nerdrage!

Din heliga vrede ger dig superkrafter när du känner dig nerslagen av de elaka krafterna i cyberrymden.

Kanske inte riktigt BBS-relaterat, men ändå en ganska bra anekdot från den tid som det var. Alla vi som sysslade med BBSer hade två hatobjekt: Telia och Microsoft. Telia höjde då och då priserna och blev därför måltavlan från mycket arga användare och Sysops. Detta skapade en hätsk stämning som fanns kvar in i Interneteran där Telias hemsida blev hackad två gånger och en person satte upp en personlig, och för den tiden, mycket populär hatsida mot Telia. Telia fick namnet ”Felia”, vilket var en vidarutveckling av ”Feleverket”.

Microsoft då? Tja, de var aggressiva och tog över det mesta. Företag köptes upp och Microsoft försökte skapa sitt eget Internet (”Microsoft network”) och låsa in användarna där. De konkurerade med Netscape och använde alla fula trick i boken för att vinna. Bland oss Amiganördar var Microsoft Windows 3.11 ett skälsord.

Var denna ilska befogad? Idag kan man ju fundera på det, men då var det på riktigt. Med dagens situation i åtanke kan man skratta åt det och tycka att det var lite roande att det berörde så mycket.

1998 hade Microsoft köpt Hotmail och nördarna var ursinninga! Här är ett upprop till bojkott från detta år. Ett litet memento över en svunnen tid.

”Microsoft did it again!
In one of their attempts to dominate the Internet they have bought the free email provider Hotmail. Needless to say, this is not good. I know that alot of you guys out there got hotmail accounts, please support the antims movement and termineta your account, do this by sending in the provided email (at the bottom of this file) to: ”verify_close@hotmail.com” and put: ”shutdown_me” in the subject field.

The net is full of other free email providers, so it is completely painless to terminate a hotmail account.

Many people send in letters to magazines telling how bad they think Windows and other MS applications are. There are numerous antims sites on the WWW, but do they really make any difference? Does Microsoft care about this?

The answer is NO! But now we all have a chance to change this for ever. If a large amount of people terminates their hotmail accounts telling them that they have left because of Microsoft, then other companies would think twice before selling themselves to Microsoft.

Terminating your hotmail account is powerfull statement against Microsoft domination !!!

Questions or suggestions can be sent to: fultra@hem2.passagen.se

Note that you must fill out all the fields, or else hotmail won’t terminate your account !!!!
Send the following email to: ”verify_close@hotmail.com” and write: ”shutdown_me” in the subject field.

Send the following email to: ”verify_close@hotmail.com” and write: ”shutdown_me” in the subject field.

———————- This is the body of the email ———————–
Login (Username):
Name:
Address:
Zip Code:
State:
Country:
Date of birth:
Names of Aliases (Nicknames in your account):
Names of Folders (in your account):
Date of Last Successful Login(approx.):
Date That You Opened The Account(approx.):
Reason For This Request: I don’t want to support Microsoft in their attempt to dominate the Internet.”

Lamer!

Klassisk lamer som gör vad lamers gör mest, spelar.

Ord är roliga ting. De har ibland sitt eget liv. När jag växte upp i Amigavärlden lärde jag mig snabbt att inte vara en lamer. Ordet är givetvis inte knutet till Amigavärlden utan användes som ett rent allmänt skälsord bland 90-talets datorfolk. Så… Vad är då en lamer? Det är ju ett låneord från Engelskan. Lame betyder lam. I överförd bemärkelse, någon som är inkapabel.

Så en lamer är alltså någon som inte kan och inte vet hur man gör coola saker på en dator. En person som inte kan annat än att spela eller ställa dumma frågor på BBSer. I datorvärlen, precis som överallt annars där människor bygger gemenskaper, fanns det en hierarki. Högst upp stod de som gjorde häftiga demon, ritade fantasieggande grafik eller komponerade musik på datorer. Längst ner hittade vi ”Lamern”. Uttalet var givetvis ”Läjmer” även om en del sa det med Svenskt uttal ”Laaamer”.

På baserna fanns det givetvis ett antal lamers som försökte se till att få ladda ner allting de kunde hitta på basen utan att tillföra något. Dessa var mest irritationsmoment som de flesta stod ut med och möjligen skrattade åt.

I demovärlden, där produktioner hade högt värde och inaktivitet sågs ner på, kunde demogrupper ses som ”lama”. Gruppen jag var med i, Eternal, hamnade i ett problem när man inte skapat något på ett halvår. Detta ledde till att vi faktiskt gjorde ett demo för att slippa ”lamer-stämpeln”.

Så, där har ni det, dagens ord: lamer.

Minne från förr

Ur B-posten nummer 2 – 1994. Med mig som chefredaktör.

1994 tog jag över skolans avsomnade tidning, B-posten. På denna tidning skrev jag ett antal artiklar och såg till att göra reklam för min BBS. Hur många från skolan som faktiskt ringde den, vet jag inte, men några var det nog allt.

The Perceptible society, Mikael Ståldals BBS.

Även Mikael Ståldahl hade en BBS som fanns igång runt en 1994. Denna gjorde vi också reklam för.

Att hantera irriterande användare

Axel var en aktiv användare hos oss som hade en egen BBS i Jönköping. Han berättar här, i en text från min BBS, om hur han hanterade en av dessa användare som inte kan bete sig rätt. Ett litet bevis på att troll inte är en ny företeelse:

”Det ringde en NÖRD till Axel BBS i förrgår. I loggfilen visade det sig att han hade dragit nytta av att man får 100 kb när man blir ny användare (utan att valideras) och gjort nya gubbar hela tiden med namn som BELGARION, INGA, JO, mm mm. Han uppgav aldrig tel nr eller ngt, men på min Telia Anita stod ju numret så jag ringde nummerupplysningen och tog reda på Namn, Adress, mm mm. Sedan skrev jag det stort så alla ser det när man loggar in. Nästa natt, när han åter igen ringde, denna gång som TUM, såg man i loggfilen: 02:47:49 TOM #103 loggar in 02:47:54 TOM #103 lägger på luren Han sket ner sig när han såg texten helt enkelt!! Åhh fy fan vad jag skrattade!!! HIHIHIHI!! HÄMND LJUVA HÄMND!!!! HAHAHAHAHAHAHAAAA!!!!”

Ja, många av trollen på den tiden var inte särskilt kompetenta utan helt enkelt antog att ingen någonsin skulle komma på dem. Men så var ju inte fallet.

Vikten av ett häftigt handle

På BBS-tiden fanns det många Sysops som hade handles. Alltså smeknamn, även om det är det sista de skulle vilja kalla det. Detta beteende var särskilt vanligt när Sysopen var medlem i en demogrupp och inte ville skylta med sitt riktiga namn. När jag tittade i den legendariska Jargong-filen, såg jag följande diskussion om hur namn väljs i piratscenen. ”Warez d00dz” är en beskrivning av personer som var involverade i distributionen av piratkopior.

”(…)Warez d00dz will never have a handle like “Pink Daisy” because warez d00dz are insecure. Only someone who is very secure with a good dose of self-esteem can stand up to the cries of fag and girlie-man. More likely you will find warez d00dz with handles like: Doctor Death, Deranged Lunatic, Hellraiser, Mad Prince, Dreamdevil, The Unknown, Renegade Chemist, Terminator, and Twin Turbo. They like to sound badass when they can hide behind their terminals. More likely, if you were given a sample of 100 people, the person whose handle is Hellraiser is the last person you’d associate with the name. ”

En bättre text än denna har jag aldrig funnits på ämnet. Det var ofta något namn som lätt kunde associeras med seriemördare eller någon riktigt läskig typ. Jag var aldrig med i någon piratscen, men dock medlem i en demogrupp som hette Eternal.

Daemon of Eternal

Själv kallade jag mig Daemon efter dessa bakgrundsprocesser som gör saker i ett Unix-system. Jag tyckte jag var någon av en gårdstomte som såg till att allting bara fungerade. Faktum är att jag inte visste att en Daemon är en halvgud, vilket om jag hade vetat det, nog hade fått mig att välja något annat handle. Numera kallar jag mig Stripecat, vilket är precis rätt nivå av mesighet för mig.

Sen tror jag att Warez/Pirat-scenen var lite extrem i detta sammanhang. I demoscenen var de lite mindre machoklingande namnen faktiskt vanligare än dessa överdrivna som Jargonfilen talar om. Men när jag tänker tillbaka på det hela, roar det mig något otroligt att läsa dessa texter och minnas hur det var i början av 90-talet.

Vad som kunde ha varit

Mars 2000 stängde jag av den Amiga 1200 som hållt basen igång med få avbrott sedan 1994. Detta blev ett uppehåll på nästan 18 år. Men vad om jag hade väntat en stund? Sommaren 2000 köpte jag ett bredband från UPC. Detta gick i den otroliga hastigheten 512 kb. Hade jag köpt en ny hårddisk och ett PCMCIA-nätverkskort, hade jag kunna koppla Amigan till det nya nätet. Då hade The ERICADE Network fått några år till en rampljuset som en Telnet-BBS.

Men så blev det inte. Jag var ganska trött på BBSen och att sköta denna urgamla teknik. Mitt fokus låg på att spela in vetenskapsföredrag till närradion och att lära mig nätverksteknik och servrar. Min lägenhet blev istället en skådeplats för en massa gamla datorer som utgjorde ett nätverk med diverse tjänster.

Om man tittar på Fabbes BBS, så ser man effekten av att gå över till telnet när Interneteran kom åstad. Under åren mellan 1998-2005 verkar Fabbes ha varit mycket aktiv och populär. Denna verksamhet fick några extra år av liv i och med att den var nåbar över Internet.

2015 verkar en grupp med personer, som jag numera själv tillhör, ha bildats när Niklas Lindholm drog igång Nikom BBS igen. Denna aktivitet verkar ha skapat en kortvarig spik i aktiviteten fram till 2017, där folk återupptäckte BBS:ernas lockelse. Idag lever de flesta av de baserna som startade då, men aktiviteten är ganska låg. Totalt är det runt en 5-10 personer (de flesta själva Sysops) som besöker varandras baser.

Men om jag hade gått över till telnet i början av 2000-talet, hade jag kanske kunna surfa några år till på denna sista BBS:ernas utpost: telnet.