28 år sedan…

Samma gamla Amiga, samma gamla jag. 28 år… Och inga användare… Men, hej, det räknas!

Min vana till trogen drog jag igång Amiga 500an och tog en bild. Samt skålade. Detta år i Cava. Det sker ingen utveckling på BBS:en längre. Det senaste var den nyaste versionen av Nikom för några månader sedan. Allt fungerar ju som det ska, så varför mecka med Arexx-skripten?

Skål för ännu ett år.

Här är en serie av poddavsnitt för en podd där jag pratar om BBS:erna historia här i Sverige.

Episod ett av tre…
Episod två av tre…

Episod tre kommer ut om några veckor…

Datorerna som gjorde det möjligt

Min första Amiga 500 som också blev den första BBS-datorn fick jag december 1990 då jag just fyllt 16. Den hade kickstart 1.3, 512 kB RAM, två spel Workbench 1.3 på några floppies. Spelen var Rainbow island och F18 Interceptor. Det sistnämnda blev något av en favorit.

Amy

30 år gammal maskin och den lirar fortfarande… Det är ett mirakel i sig…

Denna dator är den första maskin jag gav ett namn. Det fick bli Amy, en korruption av Amiga och även en tecknad karaktär gjord av den Amiga-baserade tecknaren Eric W. Schwarz.

Jag köpte tidigt 512 kB extra ram och en extremt stor hårddisk på 50 MB. Det var oceaner av lagring för en Amiga 1990. Men visst, varsegod att skratta åt det nu. Min senaste hårddisk är på 10 TB, vilket inte ens är de största man kan köpa som privatperson.

1993 köpte jag kickstart 2.04 en kickstartswitch. Höll man in CTRL-Amiga-Amiga på tangenbordet indikerade en pipton att den hade växtlat. Sen startade den önskade kickstarten som alltså är vad vi idag skulle kalla BIOS. 1.3 var äldre och fungerade med gamla spel. 2.04 stödd nymodigheter som Arexx som jag kom att bli lite halvpassionerad av med tidens gång.

Men BBSen gick inte supersnabbt på en Amiga 500 så jag skramlade ihop till en ny dator…

Pamela / Jezebel

1994 i september köpte jag en Amiga 1200 på en lokal affär på Södermalm som hette ”Data och Hifi”. Detta var månader efter att Commodore gått i konkurs, så det var ett vågspel. Den var trasig när jag kopplade upp den, men den lokale teknikern på butiken gick på den med lödkolven och sedan var den hel igen. Commodore hade tydligen råkat byta en resistor mot en kondensator. Detta såg killen på 30 sekunder, vilket till denna dag gör mig imponerad.

Datorn fick namnet Pamela, efter min dåvarande flickvän och Co-sysop. Men senare döptes den till Jezebel. Detta är det Engelska namnet på drottning Isebel från gamla testamentets blodigare delar. Låt mig säga såhär, det går inte direkt bra för henne om jag säger så…

Datorn klarade sig bättre och med en accelerator som jag också köpt, snurrade den på bra och snabbt. Hårddisken var en 540 MB IDE som till denna dag faktiskt fungerar!

Den hängde med till år 2000, sedan sålde jag den. Men 2017 ångrade jag mig och köpte en begagnad från en Facebook-grupp och det blev…

Jezebel II

Jezebel II till vänster, Amy till höger.

Denna har givetvis inte använts till BBSen, eftersom den sedan länge varit nedlagd, men det hindrade mig inte från att starta den igen, då på…

Jezebel III

Ubuntu som kör på en Intel NUC blev platformen för omstarten av BBS:en.

2018 startade jag upp BBS:en som då kördes under FS-UAE under Linux. Den var en kopia av den BBS som kördes under Jezebel. Men moderniserad.

2020 flyttade den över till den servern som radiostation körs på och lever nu i ett eget fönster på den:

Längst ner till vänster i skärmbilden lever denna relik till BBS vidare…

27 år sedan…

Mig framför en Amiga 3000.

Idag klockan 21:00 är det exakt 27 år sedan The ERICADE Network startade. För ett år sedan, mindes vi det ju också, men nu är det alltså jubileum igen…

1993 satt jag förväntansfull framför min Amiga 500 och väntade… Det var en mycket försiktig start och enbart tre användare ringde just denna kväll. Men sedan började det långsamt öka. Och till sist rullade det på ganska bra, faktiskt.

20 år sedan nedstängningen

Detta är BBS-hörnan efter att datorn tagits bort och bordet återanvänts för andra syften medan det stod kvar på samma ställe. Året var 2004.

I Aspudden var det 19 Mar 2000 10:12:00: 35.5 °C

Beakta datumet ovan. Det är den sista temperaturvärdet som sparades av The ERICADE Network BBS. Nästa skulle ha kommit en timme senare, men gjorde det inte. Så detta innebär att mellan 10:12 och 11:12 den 19 mars 2000, avslutades The ERICADE Network BBS karriär. Det var en söndag morgon då jag hela enkelt bara drog ur sladden och packade ner datorn. Den såldes några år senare och återuppstartades 2018 som en virtuell maskin.

Idag är det 20 år sedan basens sista hela dag. Imorgon är det således 20 år sedan dess nedstängning. Temperaturen registrerades till 5,5 grader (jag lade till 30 grader till värdet vid sparning för att slippa ha ett extra tecken i form av ett minus, då sensorn kunde gå så långt ner som -30)

Sista inloggningen skedde den 18 mars 2000 klockan 23:15 då Johan Hanson, vår cosysop loggade in och var inloggad under en minut.

RadioUFS 25 år

På skärmen meddelandet på mina gamla BBS om att radion just skulle komma igång. Det skrevs dagen innan första sändningen.

Igår var det exakt 25 år sedan Radio Unga Forskare Stockholm startade sina sändningar. Radion smälte snabbt ihop med The ERICADE Network BBS och blev en samlad strategi för nyheter inom Unga Forskare Stockholmdistriktet.

Radion kom att överleva basen med nästan sex år och höll igång totalt i 11 år. Här finns radions historia.

Vov, vov, vov! Fidonet

”Who’s a good doggy? You are! Yes you are, Fido!”

Första versionen av datornätverket skapades av Amerikanen Tom Jennings 1984, och på den vägen är det… Fido-vadå? Jo, innan alla hade Internet fanns, ville ju folk kunna kommunicera med varandra på nätet. Redan på 80-talet fanns det modemuppringda tjänster som man kunde ringa till. Men Fidonet var ett nätverk som bars på basernas ryggar och var (och är!) ett globalt nätverk där meddelanden skickas mellan noder över hela världen. Kanske inte låter något idag, men på 80-talet fram till 90-talets mitt var Fidonet ett populärt nätverk som många baser var anslutna till.

The ERICADE Network kopplades in juni 1995 och var en av dessa noder fram tills 1998. Varje natt kopplade vi upp oss mot närmaste så kallade HUB och synkade oss mot resten av nätverket. Texter som skrivits på vår bas skickades iväg och nya texter och meddelanden togs emot från resten av nätverket. Förutom att man kunde skicka privata meddelanden, fanns det populära forum där man kunde diskutera allting från matematik till pyroteknik och politik.

Allting gick över modem, så baserna som var noder i systemet skickade meddelandena ”stötvis” vid olika tidpunkter. Det kunde ta någon eller några dagar för ett meddelande att nå fram överallt.

Maj 1995, medan jag väntade på att kopplas in på nätet, pratade jag om det i närradion vi höll på med. Här finns det att höra:

Under tiden vi var uppkopplade, kunde det gå hett till, som när jag blev uthängd av en legendarisk moderator.

Om du lyssnar på ljudklippet, kan du lätt höra, hur jag rekommenderar Fidonet istället för Internet. Men 1995 var det dyrt och knepigt att få tillgång till Internet, vilket för stunden höll spridningen av det tillbaka. Detta år fanns det fortfarande hopp för baserna, men ett år senare var det en helt annan femma.

Hösten 1995 blev det möjligt att skicka epost via Fidonet, så alla på en fidonetansluten bas fick en helt egen epostadress. Detta var en stor grej ett tag.

Fidonet tappade i betydelse medan Internet blev var mans egendom. Idag finns det kvar som en månstråle av sin forna glans. Men det lever i alla fall. Rätt uppenbart ersattes Fidonet av webbforum som sedan gav plats för bloggar och siter som Lunarstorm och dessa lämnade över till dagens sociala media och möjligen också till podcasts och Youtube-kanaler. Där är vi nu.

Hack and slash

Om du ringde till Amiga-baserade baser på 90-talet kan du inte ha undgått ”Hack and Slash”.

I början av 90-talet blev Amerikanarna Robert Hursts och Mark Montminys skapelse, spelet Hack and slash, mycket populärt på baserna. Det kördes på en Amiga och var rent textbaserat spel gjort för att köras som en så kallad ”Door” på en BBS. The ERICADE Network har haft detta spel sedan 1993 och det har lockat mängder av användare under åren sedan dess.

Namnet är ganska illa valt, eftersom ”Hack and slash” ju är namnet på den typ av spel som detta faktiskt är. Lite som att kalla ett nytt rollspel just ”rollspelet”. Om du inte tror mig, prova att googla på ”Hack and slash”.

När man startade spelet från basen, skickades ens användarnummer med som en parameter. På så sätt fick varje användare sin egen profil. När man började från början, fick man rulla en karaktär som det ju heter på rollspelsspråk. Alltså, man fick välja en karaktärsklass där varje hade sina fördelar. Sen fick man distribuera poäng i olika färdigheter. Poängen räckte givetvis inte för att alla skulle få maxpoäng, utan man var tvungen att fundera på om karaktären skulle vara smart, snabb eller stark.

Det blir inte mer klassiskt än såhär. Välj en karaktärsklass och gör dig redo att välja om du ska slåss, kasta besvärjelser eller stjäla allt som inte sitter fastspikat.

Redan från start kunde man välja en av 15 klasser och om man nådde förbi nivå 99 i spelet, sedan löste en gåta korrekt, fick man tillgång till den första av de tre specialklasserna. Nästa gång man varvade spelet fick man en ny gåta och om man klarade den, låste man upp nästa. Oavsett om man klarade detta eller inte, fick man rulla om karaktären och börja igen.

Här har jag slött nog accepterat de förinställda värdena där karisma inte riktigt verkar vara min grej, men jag tål stryk, och är rimligt smart och snabb.

Det var alltid lite av en utmaning att balansera färdigheterna. Själva iden är att man får bygga en kompromiss av något slag. Antingen en karaktär med stor tonvik på en eller några färdigheter eller en ”jack of all trades” som är hygglig men inte bra på allt.

Huvudmenyn. Så mhycket att göra och så lite tid…

I huvudmenyn finns allt man kan göra. Gå på pubben och dricka öl, köpa prylar, ut på arenan och slåss för äran och pengarna på liv och död. Givetvis finns fängelsehålan med alla fällor och monster. Senare i spelet kan du åka ut på sjön och slåss mot sjömonster. Blir du kaxig, kan du slåss mot andra spelare. Du har normalt tre turns per dag. En turn går åt varje gång du dör.

Glöm inte säkerheten! Du börjar ditt liv i en gränd, med en krossad glasflaska som försvar. Om du inte köper en bättre bostadsplats och skydd, kan andra spelare göra inbrott och ta dina pengar. Till sist har vi skattmasen. Här är har konstruktörerna roat sig med att ge honom namnet Joe Mollicone, vilket troligen refererar till en riktig person, nämligen en korrupt bankchef som plundrade banken han var chef över och åkte dit på 90-talet. Hejdlöst roligt om du frågar mig.

Inte ett originalmonster, men efter att ha bytt lite filer i spelet, kan man här möta en gammal Elevorganisatör som var aktiv på min BBS 1993-95. Han hade själv ritat bilden.

Monstren väljer man lätt ut i arenaspelens meny och matchar deras hälsopoäng med sina egna. Man kan välja ett monster som är lite för svårt för ens egen nivå och klarar man det, vinner man mycket pengar och erfarenhetspoäng. Förlorar man, dör man och då ryker en turn.

Ett klassiskt rollspel måste ju ha en labyrint i en grotta som också fungerar fängelsehåla. Givetvis fyllt med monster, underliga trolldrycker och lönndörrar.

Finns det ett medeltid/fantasy-rollspel som inte har en fängelsehåla? Inte vet jag, men Hack and slash gör ingen besviken i detta avseende. Fängelsehålan är proppfull med saker som måste överlevas. Ibland dyker du på en trolldryck och får då frågan om du vill dricka den. – ”Ingen minns en fegis”, säger du och dricker. Sen kanske du dör, byter kön eller får en förbättring av din karaktär. Det som händer kan mycket väl vara för resten av din karaktärs klättring upp mot toppen. Monstren är supperlätta eller riktigt svåra så att du dör. Allting däremellan är också möjligt. Vapnen kan gå sönder och du kan ramla ner en våning och möta ännu svårare monster.

Spelet tillät flera spelare att spela samtidigt och meddelade när saker hände med dem i spelet. Ovan är meddelandet att en användare loggat ut.

En av spelkonstruktörrerna beskriver spelets historia såhär:

”As the story goes, I was the sysop using the RPGBBS software I developed commercially for Amiga. It would evolve later to become both a standalone BBS as well as a DOOR (Amiga CLI), which became instantly popular as ”Hack & Slash” for 100s of Amiga BBSes around the globe.” – Robert Hurst

Man behöver inte vara Einstein för att förstå hur detta slagsmål kommer sluta. Notera att jag bytt namn på många av vapnen i spelet. Saddam-yxa finns inte i originalet.

Fajter spelarna emellan var ganska roliga och man kunde logga in och få veta att man förlorat mot en motståndare utan att man ens varit där. Detta gjorde att ingenting var garanterat.

Dessutom ville skattmasen ha pengar baserat på ens besparingar. När du var på tillräckligt hög nivå, kunde du döda honom och hans livvakter och brandskatta staden.

Självklart en färg-glad Amigasymbol när man kollar i information om spelet.

Du fick utan tvivel ett kompetent spel som många användare gillade! Men det var inte gratis. En bas där man hade en reggad (betald) version av Hack and slash kunde lätt dra användare bara på det. Gratisvarianten hade en mängd irriterande begränsningar som skulle locka sysop att betala.

I tavernan kan man gömma sig bakom en anonym krigare som säger spydiga saker till andra spelare.

Hack and slash var snudd på en BBS i sig självt. Den hade i alla fall primitiva funktioner för meddelanden mellan användarna. Dessa var i allmänhet av det kaxigare slaget, som ju hörde till spelets jargong.

Förresten, spelet utvecklas fortfarande. Det finns numera som ett webb-baserat onlinespel vid namn Dank Domain.

Min bas är större än din…

Några associationer på ordet BBS. Ganska bra faktiskt.

Det fanns en hel del stora baser med många telefonnummer och ständig aktivitet. Dessa var välkända och drog publik. Men om man bara hade en linje in, spelade man i b-laget. Inte för att detta behövde vara någonting dåligt. Det var ofta en tävlan mellan mindre baser att jämföra aktiviteten.

Maj 1995 tappade jag ju mycket av datat på hårddisken och fick börja om. Då hade det skrivits nära på 32000 texter i den. Så det var lite surt. Oktober 1995 hade den nya texträknaren krupit upp till 6000, vilket noterades av en sysop som i sin reklam för sin BBS kom med en syrlig kommentar eftersom han inte visste att vi nyligen börjat om. Mitt sura svar återges här, med hans kommentar citerad först:

[Johannes Genberg]
”Jag har märkt att i denna bbs har det skrivit nästan 6000 texter den tid basen har varit uppe. Men min bbs har varit uppe i snart 2 månader och vi har redan klarat 6200 texer. Inget Fido eller sånt tjafs. Så ring FreeNet och pröva på en ÄKTA mötes-bas (Fast lite filer har vi iaf =) ”

Tja, sen när angav antalet inlägg att basen är bra.
Klart att en bas där det skrivs 80 inlägg per år, och en med 6200 på 2 månader är en skillnad.

Någonting säger mig att du fått det lite om bakfoten min bäste Johannes 🙂
Jag har loggat in på BBS:er som säkerligen har det dubbla antalet inskrivna texter jämfört med denna BBS. Men jag =FÖRSÖKER= hålla lite klass på diskutionerna , faktiskt.

Nu har jag inte ringt din BBS, så jag vet inte om dina texter är bättre än mina. Och ärligt talat bryr jag mig inte. Men om du ska visa för folket att din BBS är bättre än denna får du nog imponera med andra siffror.

!No Offense!

mvh
Zalitis

Man kan nog ana att jag var mer irriterad över kommentaren än jag visade. Men så var det, man jämförde sig ständigt med andra och höll på. En typisk BBS hade en daglig aktivitet på 30-250 skrivna inlägg. The ERICADE Network låg på runt 50-60 inlägg och var därmed inte sådär extremt aktiv, men det var ändå rätt bra fart på den.

Kvantitet mot kvalitet. Frågan är om BBS-Sverige egentligen hade så mycket av någon av dessa varor.

26 år sedan…

Det är 2019 nu…
men 18 oktober 1993 satt jag framför samma Amiga 500 som idag och kollade på ungefär samma saker som jag gör här idag. (Bilden tagen i november 1993 dock)

Idag klockan 21:00 är det exakt 26 år sedan The ERICADE Network startade. Detta experiment började i liten skala, men växte stadigt. Nu har jag roat mig med att försöka återskapa det hela. Samma dator, samma bord och på skärmen utloggningsbilden från 1995. Den är nästan likadan som den såg ut i 1993. Allting på grå WB-bakgrund. Precis som det ju såg ut när man loggat ut från konsolen och maskinen väntade att man skulle logga in igen och se om någon ringt in medan man var borta.

Så skål för det förgångna och skål för framtiden…

”Du är dum”

Va?!? Är det inte mer av en ”och” än en ”eller”-fråga?

Exakt vad man har för krav på en givande diskussion varierar med sällskapet, situationen och vad man själv gillar. Men det är inget tvivel om att språket förfinas med åldern. Och åldern på deltagarna här var ungefär 13-23 och själv var jag 18. Då är det ju rätt klart att kvalitén på inläggen kunde variera.

Det var ofta intelligenta diskussioner där andemeningen var ”Du är dum”. När jag tänker rätt på det hela var det inte bara andemeningen utan faktiskt alla orden i meningen i sig. Som förstått var det inte någon större höjd på någonting. Det fanns ett möte som hette ”användarkrig”, där det var tillåtet att idiotförklara varandra eller bara skriva ren dynga.

Augusti 1994 kom jag och Pamela fram till att något måste göras och mötet försvann. Samtidigt tog vi tag i nivån på texterna och såg till att diskussionerna hamnade på en högre nivå. Det var ett ganska bra val om du frågar mig. Några användare slutade säkert ringa, men det blev bättre för resten av oss. Sen kanske inte allting blev bättre heller:

Text 24643 Möte: Amiga vs PC – NUCLEAR WAR!!!! 950111 18:35
Skriven av Henrik xxx/ LZD #272
Kommentar till text 24301 av Erik M. xxx #390
Ärende: Handelsminister

Kallar du mig dum, din lilla kloakråtta?!? 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉

(Slut på text 24643 av Henrik xxx/ LZD #272)

Men det är skillnad när det är enstaka kommentarer och inte den normala nivån på diskussionen.