Att få tillbaka datat

Min första Amiga-hårddisk till vänster och min sista Amiga-hårddisk till höger.

På tiden det begav sig var det få som tog backup. Jag gjorde det definitivt inte. Så det är ett mirakel att någonting finns kvar av basen. Av de c:a 52000 texter som som någonsin skrivits, finns kanske 10000 kvar idag. Det beror på hårddiskkrascher, oavsiktliga raderingar och skadlig kod. Lägg till det att Nikom från början bara kunde hålla 8192 texter och man var då alltså tvungen att radera gamla texter hela tiden för att komma vidare.

Så när jag 2018 började fundera på hur jag skulle återskapa basen, hamnade jag snabbt inför ett dilemma. Många hårddiskar hade slutat fungera. Den sista bashårddisken fungerade bra och jag lyckades återställa alla filerna genom lite jobb. Hårddisken till Amiga 500an gick sönder redan 2017 när jag utvärderade om jag kunde återställa den. Då hade jag som tur var redan kopierat alla filerna från den redan 2011. Filerna är en sak, men sektorerna är en annan. Om man dumpar disken sektor för sektor kan man återställa gammalt data som redan raderats. Denna option fanns bara för en av diskarna och den lyckades jag gör en komplett dump av mars 2019. Men den första disken som kört basen 1993-1994 hade gått sönder 1994 och kastats, vilket jag nu ångrar. Backuphårddisken från 1996 var också trasig och är ju skickad till IBAS för återställning.

Den stora utmaningen var basen som var igång mellan 1995-1998. Denna hade jag av misstag raderat, men den full dumpen av disken gjorde det möjligt att läsa datat direkt från sektorerna. Det är så jag lyckats återskapa en hel del av texterna och informationen, även om detta varit ett komplicerat jobb med mycket gissande och jämförande av data. En allierad i kampen om datat har varit filstämplarna på hårddiskarna. Dessa har kunnat göra det möjligt att berätta historien om basen med en stor noggrannhet. Utan textfilerna och deras fildatum hade historieskrivningen blivit mycket kortfattad.

Det är lite av ett detektivarbete att få fram allting och göra listor och statistik. Mycket har varit möjligt tack vare de användarlistor som genererades dagligen och kunde användas för att återskapa användarlistor och räkna ut hur mycket som skrivits och hur många texter det kan tänkas ha funnits.

Arbetet pågår och jag kommer hitta mycket ännu. Dock är det svårt att veta hur mycket som är möjligt att hitta. Tillsist tar materialet slut och då är troligen historieskrivningen så färdig den kan bli.

Om du var en av våra användare eller användare på en annan BBS, vill vi gärna höra dina historier och anekdoter. Hör av dig.

Att hantera irriterande användare

Axel var en aktiv användare hos oss som hade en egen BBS i Jönköping. Han berättar här, i en text från min BBS, om hur han hanterade en av dessa användare som inte kan bete sig rätt. Ett litet bevis på att troll inte är en ny företeelse:

”Det ringde en NÖRD till Axel BBS i förrgår. I loggfilen visade det sig att han hade dragit nytta av att man får 100 kb när man blir ny användare (utan att valideras) och gjort nya gubbar hela tiden med namn som BELGARION, INGA, JO, mm mm. Han uppgav aldrig tel nr eller ngt, men på min Telia Anita stod ju numret så jag ringde nummerupplysningen och tog reda på Namn, Adress, mm mm. Sedan skrev jag det stort så alla ser det när man loggar in. Nästa natt, när han åter igen ringde, denna gång som TUM, såg man i loggfilen: 02:47:49 TOM #103 loggar in 02:47:54 TOM #103 lägger på luren Han sket ner sig när han såg texten helt enkelt!! Åhh fy fan vad jag skrattade!!! HIHIHIHI!! HÄMND LJUVA HÄMND!!!! HAHAHAHAHAHAHAAAA!!!!”

Ja, många av trollen på den tiden var inte särskilt kompetenta utan helt enkelt antog att ingen någonsin skulle komma på dem. Men så var ju inte fallet.

Mina retrodatorer

Det är alltid kul med gamla datorer. De är kanske inte de mest användbara, men de ger en den där rätta nostalgikänslan.

Här är den nya hörnan som jag just börjat bygga på. Sladdhärvorna är vad de är. Jag gör om så ofta att jag inte riktigt orkar dra kablarna snyggare.

Retrohörnan i köksddelen. Ännu inte helt klar, men har en C64, en Amiga CD32 och en vampyrbiten Amiga 600.

Sen har vi originalhörnan med de första datorerna jag skaffade. Amiga 500an fick jag 1990 av min farsa, men Amiga 1200 köptes 2017 eftersom jag saknade den gamla 1200an jag sålde på 2000-talet.

Den andra hörnan med en WB 3.1.4-bestyckad Amiga 1200 och en Amiga 500 som kör en ACA500+.

BBS-datorn, som står i min arbetshörna.

Längst ner i bild är den Intel NUC som driver hela BBS:en med alla dess funktioner. Allting kör Ubuntu 18.04 med en FS-UAE.
Inte en retrohörna direkt, men mitt arbetsrum med tre skärmar och en modern PC. Det fungerar bra och är ett bra ställe att få jobbet gjort på.
Publicerat den
Kategoriserat som Diverse

Amiga vs PC

Under åren 1993 till 1996 förändrades spelplanen för det som tidigare kallats hemdatorer. Atari var dött och sedan föll Amigan när Commodore gick i konkurs. The ERICADE Network var ju en Amigabaserad BBS och de flesta av våra användare var därför Amigaanvändare. Men… PC-ägarna blev allt vanligare. 1995 fick BBS-systemet Nikom stöd för teckenkodningar som PC-datorerna använde och då kunde allt fler PC-ägare göra basen till sin hemvisst. Effekten blev att det uppstod en hel del debatter om vilken av datorerna, Amigan eller PCn som var den bästa.

Vid det laget hade PCn snabbare processor och började få bättre mjukvara. Men Amigaägarna diskuterade att processorns snabbhet mätt i MHz inte var allt. Och diskussionerna blev allt mer desperata. När man läser texterna ser man att det finns en stor mängd av åsikter och alla håller på sitt:

Den 22 november 1995 skriver Erik M. Johansson:

”Har nu gjort en djup dykning i Win95 och kommit fram till att jag
måste bli frälst. så här med tycker jag att Win95 är bäst. Fan det
är ju hundra ggr bättre än AmigaOS.”

Axel Hübinette svarar:

”Gah! Skämtar du med mig? Det är ju verkligen dåligt! Win 95 är ju slött
även på 486/66mhz, det är barnsligt, en liten meny som ploppar upp när man trycker på start. Nej, det är på tok för slött och okontrollerbart för att
ens räknas som OS.”

Och sådär pågick det fram och tillbaka fram till slutet av 90-talet då det inte längre gick att argumentera för Amigan.