Retrospirit tar över!

Någon som kommer ihåg spelet ”Gobliiins” ? Trollet i bilden är från det och ger den där rätta retrokänslan…

För ett antal år sedan skapade jag en radiostation som spelade Amiga-musik tagna från denna BBS. Stationen hette ”The ERICADE Radio Network” och lades ner 2015. En Skandinav som var en gammal trogen lyssnare bad mig skicka honom alla ljudfiler, vilket jag givetvis gjorde och nu har han byggt en egen retrostation baserat på mina filer samt många fler som han grävt upp. Hör demomusik, gamla spel och grejer som förut bara gick att höra på min station.

Obs: du måste klicka på ”Shuffle” för att den ska gå igång.

https://retro.gg/radio/

20 år sedan nedstängningen

Detta är BBS-hörnan efter att datorn tagits bort och bordet återanvänts för andra syften medan det stod kvar på samma ställe. Året var 2004.

I Aspudden var det 19 Mar 2000 10:12:00: 35.5 °C

Beakta datumet ovan. Det är den sista temperaturvärdet som sparades av The ERICADE Network BBS. Nästa skulle ha kommit en timme senare, men gjorde det inte. Så detta innebär att mellan 10:12 och 11:12 den 19 mars 2000, avslutades The ERICADE Network BBS karriär. Det var en söndag morgon då jag hela enkelt bara drog ur sladden och packade ner datorn. Den såldes några år senare och återuppstartades 2018 som en virtuell maskin.

Idag är det 20 år sedan basens sista hela dag. Imorgon är det således 20 år sedan dess nedstängning. Temperaturen registrerades till 5,5 grader (jag lade till 30 grader till värdet vid sparning för att slippa ha ett extra tecken i form av ett minus, då sensorn kunde gå så långt ner som -30)

Sista inloggningen skedde den 18 mars 2000 klockan 23:15 då Johan Hanson, vår cosysop loggade in och var inloggad under en minut.

CD32 BBS

CD32an är idag är nog en mycket lockande retropryl för spelnördar. En TF330 expansion och du kan spela en massa gamla spel från Amigaeran 1987-1994 utan problem. Men en BBS?

Jag har en märklig tanke. Vad om man skulle sätta upp världens enda BBS som körs på en Amiga CD32? Jag är inte säker på detta, men det är en kul grej som jag gärna skulle vilja driva vidare om det är möjligt. Vad tycker ni?

RadioUFS 25 år

På skärmen meddelandet på mina gamla BBS om att radion just skulle komma igång. Det skrevs dagen innan första sändningen.

Igår var det exakt 25 år sedan Radio Unga Forskare Stockholm startade sina sändningar. Radion smälte snabbt ihop med The ERICADE Network BBS och blev en samlad strategi för nyheter inom Unga Forskare Stockholmdistriktet.

Radion kom att överleva basen med nästan sex år och höll igång totalt i 11 år. Här finns radions historia.

Ju mer allting förändras…

Det är svårt att tro att det är sant, men det är det. Ingenting har förändrats sedan Bondestams ”modem = problem”-uttalande…

Hummm…. En till ”vissa datorprogram är onda och elaka”-diskussion. När jag var ung var det modem som gav problem. Nu är det tydligen Kali Linux!

Jag minns hur trötta vi var att höra på när BBSerna anklagades för att vara samlingspunkter för all sköns olagligheter och farliga saker som skulle förleda oss in i ett mörker av ondska och dekadens. Bara det att det aldrig hände. Precis som att popmusiken och det långa håret inte gjorde min fars- och mors generation till satanister. Beatles var den värsta försyndelsen på den tiden. Idag upptäcker generation efter generation deras utmärkta musik.

Om jag vore ung, skulle jag har en Kali Linux i en virtuell maskin på min dator för att lära mig hur det fungerar med sårbarheter och säkerhetsanalyser. Sen skulle jag ha Discord för mina spelsessioner med Fallout och Civlization.

Tor skulle jag köra en kvart, tills jag tröttnade på hur slött det är och gick tillbaka till vanliga Internet.

Varje generation börjar med att sucka över alla äldre som inte fattar vad de håller på med, sen går 20 år och de är själva där och förfasas över allting som verkar nytt och farligt.

Allting vi hade när vi växte upp (TV, radio, bandspelare …) var någonting någon generation ansåg var vägen till fördärvet. Men vi kan inte förstå varför. Men Kali Linux kan vi ju tycka är något som borde förbjudas. Eller hur? Bara onda hackers som kör… Kan vi någon gång sluta vara dumma i huvudet?

Vov, vov, vov! Fidonet

”Who’s a good doggy? You are! Yes you are, Fido!”

Första versionen av datornätverket skapades av Amerikanen Tom Jennings 1984, och på den vägen är det… Fido-vadå? Jo, innan alla hade Internet fanns, ville ju folk kunna kommunicera med varandra på nätet. Redan på 80-talet fanns det modemuppringda tjänster som man kunde ringa till. Men Fidonet var ett nätverk som bars på basernas ryggar och var (och är!) ett globalt nätverk där meddelanden skickas mellan noder över hela världen. Kanske inte låter något idag, men på 80-talet fram till 90-talets mitt var Fidonet ett populärt nätverk som många baser var anslutna till.

The ERICADE Network kopplades in juni 1995 och var en av dessa noder fram tills 1998. Varje natt kopplade vi upp oss mot närmaste så kallade HUB och synkade oss mot resten av nätverket. Texter som skrivits på vår bas skickades iväg och nya texter och meddelanden togs emot från resten av nätverket. Förutom att man kunde skicka privata meddelanden, fanns det populära forum där man kunde diskutera allting från matematik till pyroteknik och politik.

Allting gick över modem, så baserna som var noder i systemet skickade meddelandena ”stötvis” vid olika tidpunkter. Det kunde ta någon eller några dagar för ett meddelande att nå fram överallt.

Maj 1995, medan jag väntade på att kopplas in på nätet, pratade jag om det i närradion vi höll på med. Här finns det att höra:

Under tiden vi var uppkopplade, kunde det gå hett till, som när jag blev uthängd av en legendarisk moderator.

Om du lyssnar på ljudklippet, kan du lätt höra, hur jag rekommenderar Fidonet istället för Internet. Men 1995 var det dyrt och knepigt att få tillgång till Internet, vilket för stunden höll spridningen av det tillbaka. Detta år fanns det fortfarande hopp för baserna, men ett år senare var det en helt annan femma.

Hösten 1995 blev det möjligt att skicka epost via Fidonet, så alla på en fidonetansluten bas fick en helt egen epostadress. Detta var en stor grej ett tag.

Fidonet tappade i betydelse medan Internet blev var mans egendom. Idag finns det kvar som en månstråle av sin forna glans. Men det lever i alla fall. Rätt uppenbart ersattes Fidonet av webbforum som sedan gav plats för bloggar och siter som Lunarstorm och dessa lämnade över till dagens sociala media och möjligen också till podcasts och Youtube-kanaler. Där är vi nu.

Hack and slash

Om du ringde till Amiga-baserade baser på 90-talet kan du inte ha undgått ”Hack and Slash”.

I början av 90-talet blev Amerikanarna Robert Hursts och Mark Montminys skapelse, spelet Hack and slash, mycket populärt på baserna. Det kördes på en Amiga och var rent textbaserat spel gjort för att köras som en så kallad ”Door” på en BBS. The ERICADE Network har haft detta spel sedan 1993 och det har lockat mängder av användare under åren sedan dess.

Namnet är ganska illa valt, eftersom ”Hack and slash” ju är namnet på den typ av spel som detta faktiskt är. Lite som att kalla ett nytt rollspel just ”rollspelet”. Om du inte tror mig, prova att googla på ”Hack and slash”.

När man startade spelet från basen, skickades ens användarnummer med som en parameter. På så sätt fick varje användare sin egen profil. När man började från början, fick man rulla en karaktär som det ju heter på rollspelsspråk. Alltså, man fick välja en karaktärsklass där varje hade sina fördelar. Sen fick man distribuera poäng i olika färdigheter. Poängen räckte givetvis inte för att alla skulle få maxpoäng, utan man var tvungen att fundera på om karaktären skulle vara smart, snabb eller stark.

Det blir inte mer klassiskt än såhär. Välj en karaktärsklass och gör dig redo att välja om du ska slåss, kasta besvärjelser eller stjäla allt som inte sitter fastspikat.

Redan från start kunde man välja en av 15 klasser och om man nådde förbi nivå 99 i spelet, sedan löste en gåta korrekt, fick man tillgång till den första av de tre specialklasserna. Nästa gång man varvade spelet fick man en ny gåta och om man klarade den, låste man upp nästa. Oavsett om man klarade detta eller inte, fick man rulla om karaktären och börja igen.

Här har jag slött nog accepterat de förinställda värdena där karisma inte riktigt verkar vara min grej, men jag tål stryk, och är rimligt smart och snabb.

Det var alltid lite av en utmaning att balansera färdigheterna. Själva iden är att man får bygga en kompromiss av något slag. Antingen en karaktär med stor tonvik på en eller några färdigheter eller en ”jack of all trades” som är hygglig men inte bra på allt.

Huvudmenyn. Så mhycket att göra och så lite tid…

I huvudmenyn finns allt man kan göra. Gå på pubben och dricka öl, köpa prylar, ut på arenan och slåss för äran och pengarna på liv och död. Givetvis finns fängelsehålan med alla fällor och monster. Senare i spelet kan du åka ut på sjön och slåss mot sjömonster. Blir du kaxig, kan du slåss mot andra spelare. Du har normalt tre turns per dag. En turn går åt varje gång du dör.

Glöm inte säkerheten! Du börjar ditt liv i en gränd, med en krossad glasflaska som försvar. Om du inte köper en bättre bostadsplats och skydd, kan andra spelare göra inbrott och ta dina pengar. Till sist har vi skattmasen. Här är har konstruktörerna roat sig med att ge honom namnet Joe Mollicone, vilket troligen refererar till en riktig person, nämligen en korrupt bankchef som plundrade banken han var chef över och åkte dit på 90-talet. Hejdlöst roligt om du frågar mig.

Inte ett originalmonster, men efter att ha bytt lite filer i spelet, kan man här möta en gammal Elevorganisatör som var aktiv på min BBS 1993-95. Han hade själv ritat bilden.

Monstren väljer man lätt ut i arenaspelens meny och matchar deras hälsopoäng med sina egna. Man kan välja ett monster som är lite för svårt för ens egen nivå och klarar man det, vinner man mycket pengar och erfarenhetspoäng. Förlorar man, dör man och då ryker en turn.

Ett klassiskt rollspel måste ju ha en labyrint i en grotta som också fungerar fängelsehåla. Givetvis fyllt med monster, underliga trolldrycker och lönndörrar.

Finns det ett medeltid/fantasy-rollspel som inte har en fängelsehåla? Inte vet jag, men Hack and slash gör ingen besviken i detta avseende. Fängelsehålan är proppfull med saker som måste överlevas. Ibland dyker du på en trolldryck och får då frågan om du vill dricka den. – ”Ingen minns en fegis”, säger du och dricker. Sen kanske du dör, byter kön eller får en förbättring av din karaktär. Det som händer kan mycket väl vara för resten av din karaktärs klättring upp mot toppen. Monstren är supperlätta eller riktigt svåra så att du dör. Allting däremellan är också möjligt. Vapnen kan gå sönder och du kan ramla ner en våning och möta ännu svårare monster.

Spelet tillät flera spelare att spela samtidigt och meddelade när saker hände med dem i spelet. Ovan är meddelandet att en användare loggat ut.

En av spelkonstruktörrerna beskriver spelets historia såhär:

”As the story goes, I was the sysop using the RPGBBS software I developed commercially for Amiga. It would evolve later to become both a standalone BBS as well as a DOOR (Amiga CLI), which became instantly popular as ”Hack & Slash” for 100s of Amiga BBSes around the globe.” – Robert Hurst

Man behöver inte vara Einstein för att förstå hur detta slagsmål kommer sluta. Notera att jag bytt namn på många av vapnen i spelet. Saddam-yxa finns inte i originalet.

Fajter spelarna emellan var ganska roliga och man kunde logga in och få veta att man förlorat mot en motståndare utan att man ens varit där. Detta gjorde att ingenting var garanterat.

Dessutom ville skattmasen ha pengar baserat på ens besparingar. När du var på tillräckligt hög nivå, kunde du döda honom och hans livvakter och brandskatta staden.

Självklart en färg-glad Amigasymbol när man kollar i information om spelet.

Du fick utan tvivel ett kompetent spel som många användare gillade! Men det var inte gratis. En bas där man hade en reggad (betald) version av Hack and slash kunde lätt dra användare bara på det. Gratisvarianten hade en mängd irriterande begränsningar som skulle locka sysop att betala.

I tavernan kan man gömma sig bakom en anonym krigare som säger spydiga saker till andra spelare.

Hack and slash var snudd på en BBS i sig självt. Den hade i alla fall primitiva funktioner för meddelanden mellan användarna. Dessa var i allmänhet av det kaxigare slaget, som ju hörde till spelets jargong.

Förresten, spelet utvecklas fortfarande. Det finns numera som ett webb-baserat onlinespel vid namn Dank Domain.

Telefonräkningen

Var allt bättre förr? En modemare som jag fick betala nästan 600 spänn i kvartalet för att kunna kontakta andra baser regelbundet. Räknat med inflation, var det en rätt hygglig summa.

Idag har de flesta en fast utgift per månad för sitt Internet och i de flesta fall får du använda ditt abbonemang hur mycket som helst. Men på modemartiden var teleräkningen fruktad bland alla som ringde BBSer. En hel del användare var så unga att de fortfarande bodde hemma och när mamma och pappa såg telefonräkningen blev det inte roligt.

Själv hade jag egen hyreslägenhet och hade en liten men stadig summa pengar att tillgå varje månad. Det var ju också så att man fick betala mer för samtal till de som bodde i andra städer eller längre bort. Rikssamtalen var dyrast, så de flesta ringde baser i sin egen stad. Det var mycket ovanligt att regelbundet ringa längre bort.

The ERICADE Network hade under en tid rätt många användare från andra städer och de använde ofta ett program som hette ”Offdown” som lät dig skriva texter och svara på inlägg hemma och sedan skicka upp dem till basen. På så sätt kunde de sitta i timmar och skriva och sedan betalade de bara för en minuts telefonsamtal när allting skickades upp via telefonlinjen.

Telesamtalen debiterades på antal markeringar och en markering drogs vanligtvis en gång i minuten . Så längre samtal blev dyrare. Därför gällde det att undvika att vara uppkopplad för länge. Så man blev rätt effektiv till sist. Telia höjde då och då markeringsavgiften, vilket drog åt sig modemande ungdoms ilska. Telebolaget i fråga blev en av de mest impopulära företagen bland ungdomarna.

Det är kul att hitta sina gamla teleräkningar och komma ihåg hur lycklig man var att man inte behövde bråka med föräldrarna om att telefonlinjen jämnt var upptagen. ”Mamma, lägg på, jag modemar!” var nog rätt vanligt för en del på den tiden.

Siten ett år

Inloggningen som den såg ut våren 1994.

Det är nu idag dagarna ett drygt år sedan denna site gick från en statisk inloggningsinstruktion till en riktig blogg. Jag installerade WordPress i en bil på väg till familjens landställe. Det var knepigt att sätta upp databasen till blogg eftersom förbindelsen hela tiden bröts medan vi åkte genom Dalarnas skogar. Men det första inlägget gjordes den 23 december 2018 och på den vägen är det.

Under hela året har jag arbetat med att gräva i sektorerna på gamla diskar, sökt genom backuper och stirrat mig blind på fildatum för att försöka få ihop en sammanhängande historia. Den har nu blivit till en site med bilder, ljud och en massa berättelser som troligen är Sverige enda historia som följer en BBS från dess första dagar fram till det obönhörliga slutet.

Samtidigt har jag också drivit denna BBS vidare och det har varit kul men lite ensamt. Första året efter denna uppstart (2018) hade vi en högre aktivitet än de två sista åren på 90-talet (av rätt uppenbarliga skäl!). 2019 har varit ett svagare år.

Så vad händer år 2020, 20 år sedan basen lades ner förra gången? Tyvärr blir det inte någon guldålder direkt. Jag börjar få slut på historier att berätta från förr, så det kommer bli glesare med uppdateringarna på denna sida och basen i sig är det inte så mycket att hurra för. Men trots detta kommer siten och basen leva vidare i hopp om att någon som vill minnas gamla tider kommer på besök. Väl mött.