Min bas är större än din…

Några associationer på ordet BBS. Ganska bra faktiskt.

Det fanns en hel del stora baser med många telefonnummer och ständig aktivitet. Dessa var välkända och drog publik. Men om man bara hade en linje in, spelade man i b-laget. Inte för att detta behövde vara någonting dåligt. Det var ofta en tävlan mellan mindre baser att jämföra aktiviteten.

Maj 1995 tappade jag ju mycket av datat på hårddisken och fick börja om. Då hade det skrivits nära på 32000 texter i den. Så det var lite surt. Oktober 1995 hade den nya texträknaren krupit upp till 6000, vilket noterades av en sysop som i sin reklam för sin BBS kom med en syrlig kommentar eftersom han inte visste att vi nyligen börjat om. Mitt sura svar återges här, med hans kommentar citerad först:

[Johannes Genberg]
”Jag har märkt att i denna bbs har det skrivit nästan 6000 texter den tid basen har varit uppe. Men min bbs har varit uppe i snart 2 månader och vi har redan klarat 6200 texer. Inget Fido eller sånt tjafs. Så ring FreeNet och pröva på en ÄKTA mötes-bas (Fast lite filer har vi iaf =) ”

Tja, sen när angav antalet inlägg att basen är bra.
Klart att en bas där det skrivs 80 inlägg per år, och en med 6200 på 2 månader är en skillnad.

Någonting säger mig att du fått det lite om bakfoten min bäste Johannes 🙂
Jag har loggat in på BBS:er som säkerligen har det dubbla antalet inskrivna texter jämfört med denna BBS. Men jag =FÖRSÖKER= hålla lite klass på diskutionerna , faktiskt.

Nu har jag inte ringt din BBS, så jag vet inte om dina texter är bättre än mina. Och ärligt talat bryr jag mig inte. Men om du ska visa för folket att din BBS är bättre än denna får du nog imponera med andra siffror.

!No Offense!

mvh
Zalitis

Man kan nog ana att jag var mer irriterad över kommentaren än jag visade. Men så var det, man jämförde sig ständigt med andra och höll på. En typisk BBS hade en daglig aktivitet på 30-250 skrivna inlägg. The ERICADE Network låg på runt 50-60 inlägg och var därmed inte sådär extremt aktiv, men det var ändå rätt bra fart på den.

Kvantitet mot kvalitet. Frågan är om BBS-Sverige egentligen hade så mycket av någon av dessa varor.

Tiden efter Commodore

En parodi måhända, men det var lite denna känsla man fick av tiden efter Commodores fall. Sen undrar jag om inte årtalet 1993 hade stämt bättre än 1995 för denna fiktiva utgåva.

April 1994 dog Commodore. Amigan förlorade sin framtid och gamarna samlades kring kvarlevorna. Till en början fanns det hopp i luften. Det skulle snart bli bra, Commodore kommer återuppstå – vänta bara! Men hoppet började efter ett tag falna.

Rätt snart verkade det dock som det kanske ändå skulle hända något och Amigan skulle snart säljas igen. Tyska Escom tog över och började en lång resa mot en ny Amiga. De kom på ”the walker”, en mycket märklig konstruktion som jämfördes med Darth Vaders hjälm. Denna dator kom aldrig att produceras, eftersom Escom gick i konkurs innan det kunde hända. Vad som hände därefter är stört omöjligt att begripa. Resterna av Commodore, det vill säga patenten, chipdesignen och mjukvaran för att inte tala om alla loggor spreds för vinden. De hamnade hos ett antal olika företag och såldes fram och tillbaka. Var de finns nu, får du mycket olika svar på beroende på vem du frågar. Det verkar som Italienska Cloanto försöker samla ihop allting igen, men vad det kommer leda till är det ingen som riktigt vet. Och där tveksamheter finns, är det givet att det blir legala problem. Företagen som har de olika immaterialrättsliga slåss ofta i rättegångar och stämmer varandra till höger och vänster. I mitten av allting står gamla gubbar och gummor som vi är idag och minns vår barndoms- och ungdoms datorer.

Men hopp finnes ändå. Det är många små företag som tillverkar tillbehör, spel och lösningar för Amiga och Commodore 64 m.fl. Det handlar om acceleratorer, nya reservdelar, lösningar för att koppa in modern hårdvara till våra kära datorer och mycket annat.

Dessutom skapas det mängder av modern demos, där man pressar de gamla datorernas möjligheter till max med animationer, musik och effekter. Nya spel dyker upp relativt regelbundet. Det är otroligt kul att se hur denna döda teknologi fortfarande har någon form av liv i sig.

Med detta finns en liten men ändå existerande BBS-scen. Över hela världen finns det runt 550 BBSer listade i ”the Telnet BBS Guide”. Absolut inte bara Commodore-maskiner, men några är!

Personligen liknar jag gärna det vi håller på med, med veteranbilsentuiasterna. De sitter i samma situation och försöker minnas en tid som de växte upp i eller som de i vissa fall bara har hört talas om.

Framtiden? Vem vet. Kanske tröttnar vi bara och går vidare, eller så får vi bergravas med våra älskade datorer. Det är svårt att säga.

26 år sedan…

Det är 2019 nu…
men 18 oktober 1993 satt jag framför samma Amiga 500 som idag och kollade på ungefär samma saker som jag gör här idag. (Bilden tagen i november 1993 dock)

Idag klockan 21:00 är det exakt 26 år sedan The ERICADE Network startade. Detta experiment började i liten skala, men växte stadigt. Nu har jag roat mig med att försöka återskapa det hela. Samma dator, samma bord och på skärmen utloggningsbilden från 1995. Den är nästan likadan som den såg ut i 1993. Allting på grå WB-bakgrund. Precis som det ju såg ut när man loggat ut från konsolen och maskinen väntade att man skulle logga in igen och se om någon ringt in medan man var borta.

Så skål för det förgångna och skål för framtiden…

”Du är dum”

Va?!? Är det inte mer av en ”och” än en ”eller”-fråga?

Exakt vad man har för krav på en givande diskussion varierar med sällskapet, situationen och vad man själv gillar. Men det är inget tvivel om att språket förfinas med åldern. Och åldern på deltagarna här var ungefär 13-23 och själv var jag 18. Då är det ju rätt klart att kvalitén på inläggen kunde variera.

Det var ofta intelligenta diskussioner där andemeningen var ”Du är dum”. När jag tänker rätt på det hela var det inte bara andemeningen utan faktiskt alla orden i meningen i sig. Som förstått var det inte någon större höjd på någonting. Det fanns ett möte som hette ”användarkrig”, där det var tillåtet att idiotförklara varandra eller bara skriva ren dynga.

Augusti 1994 kom jag och Pamela fram till att något måste göras och mötet försvann. Samtidigt tog vi tag i nivån på texterna och såg till att diskussionerna hamnade på en högre nivå. Det var ett ganska bra val om du frågar mig. Några användare slutade säkert ringa, men det blev bättre för resten av oss. Sen kanske inte allting blev bättre heller:

Text 24643 Möte: Amiga vs PC – NUCLEAR WAR!!!! 950111 18:35
Skriven av Henrik xxx/ LZD #272
Kommentar till text 24301 av Erik M. xxx #390
Ärende: Handelsminister

Kallar du mig dum, din lilla kloakråtta?!? 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉 😉

(Slut på text 24643 av Henrik xxx/ LZD #272)

Men det är skillnad när det är enstaka kommentarer och inte den normala nivån på diskussionen.

AmiCon 1992 och diverse nörderier

En misslyckad bild som visar min datorhörna. Längst ner en Amiga 500 och längst upp en Victor ”Vicki” PC. Året var (troligen) 1992 och nördfaktorn ungefär 110 %.

Söndagen den tredje maj 1992 åkte jag till mässan Amicon 1992 i Sollentuna. Nådde lokalerna klockan 11:35, vilket var jobbigt tidigt för en inbiten nattuggla som mig. Där visades allt man önska i Amigaväg upp och Commodore hade ett bås där man visade upp den nya Amiga 600an som just kommit ut. Jag konstaterade att expansionsporten var borttagen och ersatt av en PCMCIA-port, vilket gjorde mig något besviken. ”I övrigt är den ändå (sic) nyheten att genomföringsporten är borta. Den (tillval) medföljande HD kan inte kompensera förlusten av den” skrev jag i mina anteckningar. Inte så imponerad alltså. Jag noterade också att den var ”avhuggen”, dvs det numeriska tangentbordet saknades. Och hade jag tagit mig tid att kolla på specifikationerna, hade jag snabbt insett att den endast är en A500 omgjord i ny förpackning. Alltså 1987 års teknologi i 1992 års tappning. ”Worst Amiga ever” som Comic book guy skulle uttryckt det.

Men allt var inte dåligt. Nya operativsystemet Workbench/AmigaOS 2.05 visades på storskärm, vilket intresserade mig mycket. Sen fick jag veta varför Workbench 1.3 hade så underliga färger (blått-vitt-orange-svart). Tydligen har NASA i sin outsinliga visdom bestämt att det är de färger som anstränger ögonen minst av alla. Det var vad Commodore-folket sade i alla fall.

Vad som också visades var Eric W. Schwarz animationer, gjorda på just en Amiga. Dessa kom på ett antal disketter och krävde rätt mycket minne för att köra. Jag konstaterade surt att mina 2 MB minne inte räckte för just ”A day on the beach”. Men jag fick se den i alla fall och var mäkta imponerad.

Det var fascinerande att man kunde göra denna typ av animation på en Amiga, något vi Amigageeks gärna berättade för alla med Ataris eller äldre PCs.

Jag tog mina surt förvärvade pengar och köpte Directory Opus samt ett gäng shareware-diskar med alla möjliga program och demon på mässan.

Mässan gav jag betyget 3- (minus) på en skala mellan 1-5 där 5 är högst. Positiva saker var att det var ”Mycket intressant” och på det negativa märktes att det ”verkade avslaget”. 17 år var jag på den tiden.

Ett sådant ”Andy Warhol”-moment – jag ritar av kommersiella saker.

Sen hade jag ju bara Workbench 1.3, men försökte göra vad jag kunde av detta system. Organiserade ikoner och installerade program för att kunna få de funktioner som normalt bara fanns i WB 2.04 eller senare. Hade till och med bytt till den nya, gråa färgen. Det tog till hösten 1993 innan jag skaffade WB 2.04 på riktigt. Man var ju inte så stadd i kassa på den tiden.

En titt på pirat-Sverige 1994

En av våra många temporära studiobyggen. Bandspelaren längst upp är den som spelade in intervjun. Däremot är bilden från ett annat tillfälle än intervjun.

Att det fanns pirater på baserna som distribuerade spel och program så man kunde få tag i dem utan att behöva betala upphovsrättsägaren vet nog de flesta.

Som beskrivet tidigare, hade Datormagazin berättat om antipiratorganisationen SIMPs piratjägare. Åren 1993 och 94 intensifierade man jakten efter pirater på BBSerna och jag blev nyfiken. Så jag bestämde mig för att prata med SIMP och tog med mig en bandspelare och gick till dem i början av 1994. Hans Samuelsson som var chef för dem mötte upp och berättade för mig om deras arbete och hur de planerade att sätta hårt mot hårt och stoppa piraterna.

Jag fick även en kommentar om den falska ”Jan Svensson” (täcknamn för SIMPs agent som infiltrerade piratbaser) som lurade sysops att han kom från SIMP. Hasse menade att denna inte hade något att göra med SIMP och deras ”riktiga Jan Svensson” och att man kunde behandla bedragaren som man ville.

Det är intressant att höra honom förutspå hur det faktiskt funkar idag när vi har konton där vi betalar för våra inköp direkt. Men han trodde de skulle baseras på EAN-koder, alltså streckkoder. En bra gissning i alla fall.

Intervju med Hasse Samuelsson på  ”Spelprogramleverantörernas Intresseförening Mot Piratkopiering”, SIMP.

En inte så trevlig lyssnare

Bilden är helt orelaterad, men visar mig sittandes framför min morfars gamla kortvågsmottagare. Radio har alltid varit ett intresse för mig.

Ett minne från förr. Detta är en text jag skrev på The ERICADE Network BBS angående vad som faktiskt hände när vi sände Radio Unga Forskare Stockholm:

Kvart i sju kommer min andratekniker Andreas inrusande och säger ilsket att det är någon som ringt in i programmet..

– ”Killen är helt jävla körd i huvvet”..

Hmmm…. Man ska ju ha förbarmande över dumma radiolyssnare tyckte jag och kopplade in honom i kontrollrummet. Diskusionen som följde kan jag inte
återge ordgrant. Men det lätt något såhär (Sändes inte i radio).

ord inom hakparanteser [] är mina kommentarer.

– ”Ja, jag heter Lennart och har lyssnat på ert program. Det är Unga
Forskare som sänder va?”

– ”Javisst…”

– ”Vad heter du?”

– ”Erik.” [Man ska vara försiktig med efternamnet i radio!]

– ”Jo, jag undrar varför ni bara kör musik? Dessutom sån där jävla
negermusik. Kör lite Frank Sinatra, det är riktig musik.”

– ”Dessutom säger ni numret [till studion] för fort”

Andreas hoppar in i diskussionen:

– ”Hur kunde du ringa hit då?”

– ”Öhhh… Jo, min son hörde det [Med tanke på att Percy låter som han är
runt 60, undrar jag hur gammal hans son är.]

Diskussionen fortskrider och ”Lennart” klagar på att vi inte sänder någon
information utan bara musik. Jag lugnar honom med att vi kommer med nyheter
snart.

Med ens kommer jag ihåg att jag känner till hans röst… När han lagt på kommer ”Percy Brunström” upp för mitt inre!

Killen som sänder halvrasistradio på 88,0 MHz Lördagar 10-12 eller vad det nu är. Vilka jävla idioter det finns… Tackålov för det… Då har vi seriösa radioaktörer och anti-rasister något att vara emot 🙂

P.s. Om ni tycker det är konstigt att jag lyssnar på sådan skit, ska ni veta att min radio hemma nästan bara är programmerad med närradiostationer.
Jag lyssnar på nästan allt jag hinner! d.s.

Några tankar såhär 23 år senare

På 1990-talet fanns det många rasistiska radiosändare i närradion. Stationen vi sände på var tack och lov förskonad, men stationen före oss på bandet hade en hel del sådana typer. De var inte många i jämförelse med de invandrarstationer som faktiskt sände, så det var bra så långt. Men de var ett problem hur man än vred och vände på det. Själv tyckte jag om att lyssna på Percy, för att han, utan att mena det, var hejdlöst rolig. Han drack ofta så mycket att han somnade i sändning. Han sluddrade, sa totala vansinnigheter och uttryckte sig extremt och kategoriskt i alla frågor. ”Skicka de där jävla 349 gangstrarna i Stockholm ström” (minns inte ordagrant hur han uttryckte sig) sa han om vår riksdag.

Han drev ett eget parti (”Medborgarpartiet”) och ställde upp i riksdagsvalet någon gång i början av 90-talet. Jag har faktiskt träffat honom en gång på en hearing om närradions framtid. Han tyckte man borde lägga ner Radio Sydväst, där jag sände, vilket jag fann ganska roande.

Enligt uppgift dog han någon gång kring 2015.

Ja, säg inte att jag inte varnade dig. Här är ett exempel på hans tossigheter.

Ett radioprogram om BBSer

Fritid Stockholms kontrollrum i Hjorthagen i nordöstra Stockholm 1994.

Någon gång 1993/94 fick jag tag i en broschyr där man gav ungdomar chansen att syssla med kul aktiviteter under fritiden. Den var utgiven av Fritid Stockholm och jag blev intresserad av närradiosändningarna som man kunde få göra. Så jag anmälde mig och detta ledde till att jag tre gånger fick komma upp till deras studio och sända program över Stockholm Närradio 95,3 MHz. Det sista programmet jag fick göra gick i luften den 12 maj 1994 och ämnet var BBSer.

Två sysops som fick vara med på ett hörn. Im-pose (Mattias) och Belgarath (Mikael).

Jag hade för avsikt att ta upp den knepiga situationen vi Sysops stod inför. Det handlade om hur massmedia hela tiden pratade om alla olagligheter som pågick på baserna. De talade om knarkrecept, barnporr, hackning av system, nynazism och förtal. Ingenting som någon av oss kände till att det överhuvudtaget fanns på någon BBS i vår närhet och ingenting vi själva skulle vilja ha något att göra med.

Dessutom hade vi ju en musiktävling! På baserna Mediastation 4000 och The ERICADE Network hade en tävling gått av stapeln där användarna fått komponera musik på sina datorer och göra tillgängligt för oss. Vi hade lovat dem att vinnaren skulle spelas upp i radio.

Sändningen gick enligt förväntan, men jag vill minnas att jag inte var nöjd med den. Tiden gick och bandet med programmet försvann. Jag var rätt säker på att det gått förlorat för evigt. Men sen kom jag ihåg att farsan hade spelat upp det på flaket på den lastbil som körde mig hem på min studentavslutning. Jag ringde honom i början av juli 2019 och frågade och han sa att han aldrig kastar gamla kassetter, så jag åkte hem till honom och vi letade bland banden. Och där, bland många andra band, fanns det! I princip hela sändningen minus några minuter vid början, sidbyte och slutet. Runt 57 av 60 minuter fanns kvar. Så jag tog det med hem och lade in det i min kassettbandspelare och digitaliserade det.

Reklam för sändningen i Brännkyrka gymnasiums skoltidning.

Så vad handlade programmet om? Förutom musiken fanns det följande punkter (I den ordning de sändes):

  • Kommentar från Mikael och Mattias om brott och BBS:er.

Jag frågade dem om de kände till några av dessa hemskheter som massmedia sa fanns på BBSer och det gjorde de givetvis inte.

  • Intervju med SIMP

SIMP (Spelprogramleverantörernas Intresseförening Mot Piratkopiering) var en sammanslutning av spelföretag mot just piratkopiering. Jag intervjuade en av dem som drev verksamheten. Vi pratade här om deras ”spion” Jan Svensson och hur baserna hemsökts av en person som utgett sig komma från SIMP. Denna intervju var en nedkortad version av den intervju som jag tidigare sänt på Radio Sydost.

  • Hälsning till morsan med gruppen Enigma och låten ”Return to innocence”

Självklart ska man hälsa morsan. Fattas bara annat.

  • Utlysning av tävling där en beskrivning av laser görs och vad det är efterfrågas.

Jag beskrev begreppet laser och bad lyssnarna ringa in och berätta vad det var. Vinnaren fick ett presentkort.

  • Tävling där en måttligt road Mikael Ståldal svarar rätt på tävlingsfrågan.

Mikael var själv Sysop på basen ”The Perceptible society”. Han svarade rätt men var knappast en särskilt entusiastisk vinnare.

  • Musiktävlingen med tre bidrag där ”Insane like a man” vann.

Så var det dags för tävlingen. Där hade användarna på baserna Mediastation 4000 och The ERICADE Network fått rösta på favoritlåten bland bidragen som andra användare lagt upp. Vinnare blev Mikael Cederberg med låten ”Insane like a man”.

Såhär lät det.

  • Hälsning till Joel Palmius med låt.

Joel var en användare på min BBS och även sysop på sin egen. Han och jag hade diametralt olika åsikter rent politiskt, vilket ledde till många intressanta debatter oss emellan. Här passade jag på att skicka en vänligt menad hälsning till honom med en punklåt som han kanske skulle uppskatta (I alla fall mer än jag).

  • Hälsning till farsan angående Jukeboxen och låten ”Johnny B. Goode”.

Farsan hade fått en Jukebox av sin fru och jag passade på att hälsa till honom.

  • Reportage från Cybermässan 1994.

Cybermässan 1994 var ett spektakel som försökte dra besökare genom att locka med Cyberpunk-tema. Detta var samtidigt som hela cyberpunkrörelsen börjat bli rejält ute. Jag minns att jag och Mattias gick ut och pratade med utställare och arrangörer. Under denna visit fick jag också testa en av de första virtual reality-hjälmarna och den var helt värdelös.

Lokalerna var rätt trista, och Mattias och Mikaels fokus verkar vara någon annanstans.

Som jag skrev, var jag inte nöjd med programmet. Såhär 25 år senare känns det inte som någon total katastrof. Det är något amatörmässigt och bjuder på en del oavsiktlig humor. Dock är det kul med ett tidsdokument över en svunnen era innan Internet och då vi alla var hobbyister med modem och en vana att titta in i skärmen på text som rullade förbi. Långt innan vi började titta på Facebook-flöden.

Nerdrage!

Din heliga vrede ger dig superkrafter när du känner dig nerslagen av de elaka krafterna i cyberrymden.

Kanske inte riktigt BBS-relaterat, men ändå en ganska bra anekdot från den tid som det var. Alla vi som sysslade med BBSer hade två hatobjekt: Telia och Microsoft. Telia höjde då och då priserna och blev därför måltavlan från mycket arga användare och Sysops. Detta skapade en hätsk stämning som fanns kvar in i Interneteran där Telias hemsida blev hackad två gånger och en person satte upp en personlig, och för den tiden, mycket populär hatsida mot Telia. Telia fick namnet ”Felia”, vilket var en vidarutveckling av ”Feleverket”.

Microsoft då? Tja, de var aggressiva och tog över det mesta. Företag köptes upp och Microsoft försökte skapa sitt eget Internet (”Microsoft network”) och låsa in användarna där. De konkurerade med Netscape och använde alla fula trick i boken för att vinna. Bland oss Amiganördar var Microsoft Windows 3.11 ett skälsord.

Var denna ilska befogad? Idag kan man ju fundera på det, men då var det på riktigt. Med dagens situation i åtanke kan man skratta åt det och tycka att det var lite roande att det berörde så mycket.

1998 hade Microsoft köpt Hotmail och nördarna var ursinninga! Här är ett upprop till bojkott från detta år. Ett litet memento över en svunnen tid.

”Microsoft did it again!
In one of their attempts to dominate the Internet they have bought the free email provider Hotmail. Needless to say, this is not good. I know that alot of you guys out there got hotmail accounts, please support the antims movement and termineta your account, do this by sending in the provided email (at the bottom of this file) to: ”verify_close@hotmail.com” and put: ”shutdown_me” in the subject field.

The net is full of other free email providers, so it is completely painless to terminate a hotmail account.

Many people send in letters to magazines telling how bad they think Windows and other MS applications are. There are numerous antims sites on the WWW, but do they really make any difference? Does Microsoft care about this?

The answer is NO! But now we all have a chance to change this for ever. If a large amount of people terminates their hotmail accounts telling them that they have left because of Microsoft, then other companies would think twice before selling themselves to Microsoft.

Terminating your hotmail account is powerfull statement against Microsoft domination !!!

Questions or suggestions can be sent to: fultra@hem2.passagen.se

Note that you must fill out all the fields, or else hotmail won’t terminate your account !!!!
Send the following email to: ”verify_close@hotmail.com” and write: ”shutdown_me” in the subject field.

Send the following email to: ”verify_close@hotmail.com” and write: ”shutdown_me” in the subject field.

———————- This is the body of the email ———————–
Login (Username):
Name:
Address:
Zip Code:
State:
Country:
Date of birth:
Names of Aliases (Nicknames in your account):
Names of Folders (in your account):
Date of Last Successful Login(approx.):
Date That You Opened The Account(approx.):
Reason For This Request: I don’t want to support Microsoft in their attempt to dominate the Internet.”

Glad Sysop-dag!

En nördig sysop (ingen nämnd, ingen glömd!) i sitt vardagsrum, framför en alldeles riktig BBS. Året var 1993.

Det finns ingen Sysopens dag såvitt jag vet, men det finns ju en ”System Administrator appreciation day” och det är idag. En Sysop är ju för alla ändamål en system admin, så jag tar mig friheten att fira i alla fall.

Så ett stort grattis till alla System operatörer och System administratörer där ute. Den 26 juli 2019 är vår dag!

https://en.wikipedia.org/wiki/System_Administrator_Appreciation_Day