Kategori: Eternal

Modultävling nummer 3/95

Såhär såg man ut 1995. Studion är inte den vi sände från utan en provisorisk studio vi satte upp för att lära ut hur man gjorde radio på Unga Forskares lokaler på söder i Stockholm.

Under basens alla år i drift hann vi hålla inte mindre än tre modultävlingar. Den första 1994, den andra april 1995 och den tredje, den gick av stapeln sommaren 1995. Resultatet sändes i radion den 1995-08-27. Vad är då en modultävling? Jo, musik gjord på en Commodore Amiga med något program av typ Soundtracker, Noisetracker eller Protracker kallas för modulmusik. Det är en fil som innehåller alla instrumenten samt ett ”partitur” som spelar instrumentet som en sång. Det låter som en mycket karaktäristiskt synt! Amiga modulerna är klassiska och uppskattades av många.

Nu har jag, ur gömmorna, lyckats gräva fram hela sändningen och klippt ur själva tävlingen. Lyssnarna får ingen introduktion till det hela då de antogs ha läst tävlingsreglerna på BBS:en. Förra tävligen var avklarad utan att alla låtarna fick höras mer än 30 sekunder, vilket folk klagade på. Så denna gång fick varje låt gå till slut. Jag läser upp varje bidrags presentation.

Här är topplistan:

”Guld”
1. Spline alias Gabriel Zackari med Intergalactic

”Silver”
2. John Enström med Noisure

”Brons”
3. MeanAce alias Axel Hubinette med WestcoastJazz II
4. Deviltry alias Björn Petterson med Jaha.
5. Micke Evervall med SoftTech.
6. Svante Hedin med Anarchy Inspired.
7. John Andersson med Take it personal.

Lyssna här!

Vi som startade alltsammans…

Originalet till bilden är sedan länge borta, så detta är allt vi kan erbjuda.

Detta är Radio Unga Forskares sändarteam på en bild från 1995. Vi hade just startat närradiosändningarna och var samlade i Unga Forskare Stockholmsdistriktets lokaler på Söder.

The ERICADE Network BBS integrerades snabbt med radion och vi kom att hålla flera musiktävlingar i radions regi.

En närmare titt på bilden visar ledarskapet på The ERICADE Network BBS

En ”inzoomning” av bilden visar från vänster till höger: Erik Zalitis, Pamela Strandberg och Andreas Yannelos.

En unik bild då det är Sysop och två av våra Cosysops som ”tjänstgjort” på BBSen under åren som gått.

Och så användarna också….

Och de sista två personerna på bild som hörde till basen. Kristian Kjeldsen (till vänster) och Per Larsson (till höger). Kristian var medlem i gruppen Eternal och kallade sig ”Yacuza”. Per var en vanlig användare på basen och var även kvar under basens ”solnedgång”, åren 1998-2000.

Vikten av ett häftigt handle

På BBS-tiden fanns det många Sysops som hade handles. Alltså smeknamn, även om det är det sista de skulle vilja kalla det. Detta beteende var särskilt vanligt när Sysopen var medlem i en demogrupp och inte ville skylta med sitt riktiga namn. När jag tittade i den legendariska Jargong-filen, såg jag följande diskussion om hur namn väljs i piratscenen. ”Warez d00dz” är en beskrivning av personer som var involverade i distributionen av piratkopior.

”(…)Warez d00dz will never have a handle like “Pink Daisy” because warez d00dz are insecure. Only someone who is very secure with a good dose of self-esteem can stand up to the cries of fag and girlie-man. More likely you will find warez d00dz with handles like: Doctor Death, Deranged Lunatic, Hellraiser, Mad Prince, Dreamdevil, The Unknown, Renegade Chemist, Terminator, and Twin Turbo. They like to sound badass when they can hide behind their terminals. More likely, if you were given a sample of 100 people, the person whose handle is Hellraiser is the last person you’d associate with the name. ”

En bättre text än denna har jag aldrig funnits på ämnet. Det var ofta något namn som lätt kunde associeras med seriemördare eller någon riktigt läskig typ. Jag var aldrig med i någon piratscen, men dock medlem i en demogrupp som hette Eternal.

Daemon of Eternal

Själv kallade jag mig Daemon efter dessa bakgrundsprocesser som gör saker i ett Unix-system. Jag tyckte jag var någon av en gårdstomte som såg till att allting bara fungerade. Faktum är att jag inte visste att en Daemon är en halvgud, vilket om jag hade vetat det, nog hade fått mig att välja något annat handle. Numera kallar jag mig Stripecat, vilket är precis rätt nivå av mesighet för mig.

Sen tror jag att Warez/Pirat-scenen var lite extrem i detta sammanhang. I demoscenen var de lite mindre machoklingande namnen faktiskt vanligare än dessa överdrivna som Jargonfilen talar om. Men när jag tänker tillbaka på det hela, roar det mig något otroligt att läsa dessa texter och minnas hur det var i början av 90-talet.