30 år sedan…

Igår korkade jag upp en champagne och firade BBS:ens 30-årsdag. Det var den 1993-10-18 som ”Ericade BBS” startade. Den kom senare att heta ”The ERICADE Network”. På skärmen bakom finns BBS:en som den såg ut 1995 och den är redo för en inloggning.

Den nuvarande BBS:en finns fortfarande.

28 år sedan…

Samma gamla Amiga, samma gamla jag. 28 år… Och inga användare… Men, hej, det räknas!

Min vana till trogen drog jag igång Amiga 500an och tog en bild. Samt skålade. Detta år i Cava. Det sker ingen utveckling på BBS:en längre. Det senaste var den nyaste versionen av Nikom för några månader sedan. Allt fungerar ju som det ska, så varför mecka med Arexx-skripten?

Skål för ännu ett år.

Här är en serie av poddavsnitt för en podd där jag pratar om BBS:erna historia här i Sverige.

Episod ett av tre…
Episod två av tre…

Episod tre kommer ut om några veckor…

En nördig dag i Amiga-land

Nuclear War som körs på en Amiga 500.

Innan jag skaffade min BBS, var jag en typisk lamer som satt och spelade på min Amiga 500 i mitt rum i Mälarhöjden i södra Stockholm.

War never been this much fun…

Spelet Nuclear War, ja. Man spelade mot ett antal av världens dåvarande ledare och de som funnits tidigare. Spelet slutade inte med kärnvapenkrig. Det BÖRJADE med det och slutade med att du förhoppningsvis överlevde. Och det var ganska osäkert för att säga det milt… Det var turnbased, alltså baserat på att alla spelare hade varsin omgång. Och de du spelade mot var alltid datorspelare. Det var liksom före nätverksspelens tidevarv. Varje omgång kunde du välja att anting bygga vapen, ladda missiler och flygplan, sända iväg dem mot någon stackare eller sända propaganda på din kortvågssändare i bunkern.

(YouTube) Här berättar jag (på Engelska) om spelet och exakt hur slumpmässigt det var

Motståndarna hade rätt larviga namn som parodierade dem eller bara försöka var vitsiga med varierande resultat.

Gustav (en kompis) försöker överleva i spelet, vilket går sådär. Som vanligt alltså.

Ronald Reagan blev ”Ronnie Raygun”, Fidel Castro fick heta ”Infidel Castro”, Jimmy Carter blev ”Jimmy Farmer” och Khomany skulle nog inte ha älskat att veta att han var känd som ”Kokamamie” i spelet.

Det var inte förrän långt senare som jag förstår skämtet med Margret Thatchers namn ”P.M. Satcher”. Prova att förkorta det!

Amiga! står det på skrivaren ifall någon skulle missa vad för dator jag hade. Amigaaaaaaa!

Bombar du någon bombar de dig tillbaka… kanske… eller någon annan. Oklart vilket, varför och när. Alla hatade Castro, så hade du med honom, var det skönt att se att alla hellre bombade honom än dig.

Det fanns metod i galenskapen, du kunde ställa in din diplomatiska inställning till varje motspelare. En del kunde du charma med en ”glad smiley”, medan andra struntade i det. Hade du originalspelet, kunde du utan problem läsa om varje ledare i manualen som var utformad som en tidning och det gav hintar om hur de agerade som svar på vad du gjorde och din inställning mot dem. Thatcher gick att ”flirta med”, medan andra ledare högaktningsfullt struntade i vad du hade för smiley.

Tricky Dick (Nixon) var brutal och bombade dig för att .. typ .. det var en dag som slutade på ”G”, för att han kände för det eller för att det var slut på frukostflingorna.

De hade också kommentarer på allting. Nixon t.ex. undrade ”what tapes” och Reagan sa ”Well, I don’t remember”. Citaten kommer bland annat från Watergate-utredningen där Nixon försökte undanhålla banden från Ovala kontoret och Reagans kommentar räddade honom från kongressförhören i Iran-Contras affären (Men fick en djupt ironisk och tragisk innebörd för honom några år senare).

Röd knapp? Jepp! Fattas bara annat. Här ska vedergällas eller kanske slå till först utan provokation. Vi behöver inga ursäkter! Bomba!

Var man fredlig kunde man via radiosändningar propagera för att motståndarens befolkning skulle emigrera till en själv. Detta kunde ge ett tillskott av medborgare kanonmat och rädda situationen, eftersom den som blev av med sista staden i sitt land och därmed hela befolkningen förlorade. Och då var det slut på det roliga.

Men det kunde gå fel också och då flydde delar av din befolkning. Vad sjutton! Vem gav dem radioapparater?!?!

Byggde du vapen i dina fabriker två omgångar i rad, kunde du ge dig katten på att ALLA bombade dig som svar. Och varje spelare som åkte ut ur spelet (inklusive du!) skickade resterande arsenal slumpmässigt på alla de andra. Detta kunde leda till en kaskadeffekt där andra dog, skickade allt de hade och sedan hade ihjäl alla andra.

… och det var nog det vanligaste slutet. Alla dog och en animation där jorden exploderade spelades upp. Om du vann, såg du en ödelagd värld och en hi-score-lista. Men roligast var om någon av motspelarna vann. Då såg man honom eller henne hoppa upp och ner i den ödelagda terrängen och skrika ”I won! I won! I won!”. Hyggligt cynisk humor där…

Ingen poäng till den som gissar på att spelet faktiskt var väldigt mycket EMOT krig i allmänhet och kärnvapenkrig i synnerhet.

Datorerna som gjorde det möjligt

Min första Amiga 500 som också blev den första BBS-datorn fick jag december 1990 då jag just fyllt 16. Den hade kickstart 1.3, 512 kB RAM, två spel Workbench 1.3 på några floppies. Spelen var Rainbow island och F18 Interceptor. Det sistnämnda blev något av en favorit.

Amy

30 år gammal maskin och den lirar fortfarande… Det är ett mirakel i sig…

Denna dator är den första maskin jag gav ett namn. Det fick bli Amy, en korruption av Amiga och även en tecknad karaktär gjord av den Amiga-baserade tecknaren Eric W. Schwarz.

Jag köpte tidigt 512 kB extra ram och en extremt stor hårddisk på 50 MB. Det var oceaner av lagring för en Amiga 1990. Men visst, varsegod att skratta åt det nu. Min senaste hårddisk är på 10 TB, vilket inte ens är de största man kan köpa som privatperson.

1993 köpte jag kickstart 2.04 en kickstartswitch. Höll man in CTRL-Amiga-Amiga på tangenbordet indikerade en pipton att den hade växtlat. Sen startade den önskade kickstarten som alltså är vad vi idag skulle kalla BIOS. 1.3 var äldre och fungerade med gamla spel. 2.04 stödd nymodigheter som Arexx som jag kom att bli lite halvpassionerad av med tidens gång.

Men BBSen gick inte supersnabbt på en Amiga 500 så jag skramlade ihop till en ny dator…

Pamela / Jezebel

1994 i september köpte jag en Amiga 1200 på en lokal affär på Södermalm som hette ”Data och Hifi”. Detta var månader efter att Commodore gått i konkurs, så det var ett vågspel. Den var trasig när jag kopplade upp den, men den lokale teknikern på butiken gick på den med lödkolven och sedan var den hel igen. Commodore hade tydligen råkat byta en resistor mot en kondensator. Detta såg killen på 30 sekunder, vilket till denna dag gör mig imponerad.

Datorn fick namnet Pamela, efter min dåvarande flickvän och Co-sysop. Men senare döptes den till Jezebel. Detta är det Engelska namnet på drottning Isebel från gamla testamentets blodigare delar. Låt mig säga såhär, det går inte direkt bra för henne om jag säger så…

Datorn klarade sig bättre och med en accelerator som jag också köpt, snurrade den på bra och snabbt. Hårddisken var en 540 MB IDE som till denna dag faktiskt fungerar!

Den hängde med till år 2000, sedan sålde jag den. Men 2017 ångrade jag mig och köpte en begagnad från en Facebook-grupp och det blev…

Jezebel II

Jezebel II till vänster, Amy till höger.

Denna har givetvis inte använts till BBSen, eftersom den sedan länge varit nedlagd, men det hindrade mig inte från att starta den igen, då på…

Jezebel III

Ubuntu som kör på en Intel NUC blev platformen för omstarten av BBS:en.

2018 startade jag upp BBS:en som då kördes under FS-UAE under Linux. Den var en kopia av den BBS som kördes under Jezebel. Men moderniserad.

2020 flyttade den över till den servern som radiostation körs på och lever nu i ett eget fönster på den:

Längst ner till vänster i skärmbilden lever denna relik till BBS vidare…

Vykort från Sysop

”C” är det inte han som Ian Flemming kallade ”M” i James Bond?

Sysopen på Southcentral (prova: telnet southcentral 1023) skickade ett vykort till mig som kom fram idag. Det är som tack för att jag gav honom registreringskoderna för spelet Hack and slash. Kul att hjälpa till!

27 år sedan…

Mig framför en Amiga 3000.

Idag klockan 21:00 är det exakt 27 år sedan The ERICADE Network startade. För ett år sedan, mindes vi det ju också, men nu är det alltså jubileum igen…

1993 satt jag förväntansfull framför min Amiga 500 och väntade… Det var en mycket försiktig start och enbart tre användare ringde just denna kväll. Men sedan började det långsamt öka. Och till sist rullade det på ganska bra, faktiskt.