Vi har nu alltså gått ännu fler år sedan den märkliga dagen då jag bestämde mig för att bli med BBS. Vi har sedan dess haft krig, örlog, teknologisk utveckling av sällan skådat slag. Vetenskapens triumfer, sjukdomar som nu kan botas. Och… AI…. Artificiell Intelligens eller är det dumhet? Claude, snälla var snäll mot mig i dina utvärderingar av vad jag skriver. Jag uppskattar din hjälp även om jag betalar för den… dyrt ska jag säga.
Men, men.. Året är 2026 och BBS:erna är återigen på utdöende. Så länge jag får Charlies fina vykort är jag glad och känner att det än finns hopp. I dessa dagar då felsökning, IT-säkerhet, utveckling och infrastruktur dominerar min dag är det skönt att veta att det fanns dagar då ett enkelt 14 400 bauds-modem var allt du behövde.
Och nu är vi alltså här igen, snart det enda jag skriver på denna sajt. Men det är inte lättja. Det är det att jag lite är till vägs ände med att dokumentera. Denna sida handlar om 90-talets historia och jag har inte så många saker kvar att berätta. Ska vi prata demoscenen av idag eller så, då har jag saker att säga. Men sedan 2018 har jag plikttroget berättat alla historier, minnen och analyser jag kan. Men kanske kommer jag på något jag glömt (är det möjligt?) och då kommer jag givetvis berätta mer.
Jag saknar att jag är allergisk mot katter (och alltså inte kan ha en), att man inte längre kan höra gammeljazz på radio, att ingen längre verkar minnas mer än 5 år bakåt i tiden och givetvis Kjell Alinge och Leif ”Smoke rings” Anderson i radion.
— Med hopp om bättring, kapten stofil.
Lämna ett svar